Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKLA.
Ni grubblare! som allting ser i svart,
Änskönt i ljus er rika framtid strålar.
En man som ni bör glädja sig åt lifvet,
Ty hyllning skall det skänka er och ära.
Ert snille, kändt och erkändt utaf alla,
Skall gagna samtiden och eftervärlden,
Samt gifva er en rang, förmer än bördens,
En oförvansklig rang bland landets vise.
Var därför glad!
MAGISTERN.
Men fröken Tekla glömmer,
Att mänskligheten mest består af dårar,
Som skatta högst tillfällighetens håfvor
Och de förmåner, börd och rikdom skänka.
Hvem ser i mig på detta nobla ställe
Väl annat än den fattiga magistern,
Af bonde född? Hvem skulle tänka på
De långa nätter, som jag genomvakat
Att dessa dyra kunskaper förvärfva,
Som äro intet dock i mängdens ögon
Mot guld och titlar? –
TEKLA.
Ni är orättvis!
Tror ni, att jag kan denna tanke dela?
MAGISTERN.
Ej ni, – ni därtill är för god, för ädel.
Ni utgör alltid, alltid undantaget,
Och er, näst Gud, jag tror om allt det bästa. –
Men ack! jag talar här och blir förifrad,
Blir barnslig nog att låta höra knot.
Jag ville endast säga, att då baden
Min hälsa ej förbättrat, jag beslutat
Att resa härifrån, och det – i morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
