Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot mitt förrädiska och varma hjärta,
Som först i grafven glömmer hvad det led.
Har med ett ord jag än er förolämpat,
Som kunde tyda på min dårskaps höjd?
Ert hån är då min lön för hvad jag kämpat?
Nu är jag vorden dubbelt arm på fröjd!
TEKLA,
Hur stolt! hur häftigt! I mitt öga skåda
Och säg, om där ni läser hån, förakt!
Emellan oss ej missförstånd får råda,
Jag därför trotsar hvarje fördoms makt.
Om själf jag icke första ordet säger,
Jag vet, det skulle evigt osagdt bli.
Två mänskors lefnads lycka därpå väger,
Således hvarje skrupel är förbi:
Ni älskar mig. Jag vet det. – Länge svällde
Mitt hjärta vid den tanken ljuft af fröjd.
Emellan oss dock ödet bråddjup ställde,
Ni älskade och teg – och jag var nöjd,
Ty i en kvinnas bröst dör aldrig hoppet.
Ni var min enda tanke under loppet
Af oförgätligt ljufva ungdomsår,
Samt föremål för mången hemlig tår.
Om något godt - jag stundom har det anat –
Det finns hos mig, har ni, blott ni, det danat
Och jag till er står i långt högre skuld,
Än till den slump, som gaf mig börd och guld.
Men hvad som mest hos flickan gaf er värde:
Ack, det var ni, som henne älska lärde!
Och fastän firad, smickrad utan mått,
Dess trogna ungdomskärlek har bestått.
Nu är jag fri. Jag myndig är förklarad
I detta bref. Min kärlek är besvarad.
Den höga skiljemuren störtat har –
Och jag är din, är din! - och du blir kvar!
MAGISTERN (som under Teklas
förklaring stått liksom
förstenad, faller hastigt på
knä och fattar hennes
händer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
