Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, var barmhärtig, gode herr magister!
Nu är jag din och aldrig du mig mister.
(Omfamnar honom.)
MAGISTEKN.
O, hvilket hjärta, rikt på nådens källa!
Och detta rika hjärta slår för mig.
Af stolthet mannabröstet kunde svälla,
Men ödmjuk blir jag, blott jag ser på dig.
Hur skall jag offret kunna vedergälla,
Hur samla rosor på din lefnads stig?
Så hög du står uti din oskuld, flicka!
Jag alltid mot min stjärna upp får blicka.
TEKLA.
Nej, det är mig det tillhör stolt att vara
Af dig, hvars ädla namn re’n ryktet bär.
Med fröjd jag min grefvinna låter fara,
Din maka – en långt högre titel är,
Och finnas dårar, som ej detta fatta,
Så vet man dock vårt lumpna guld att skatta.
Jag har ett slott, af sjöar tätt omgifvet,
I en romantiskt skön och yppig dal.
Åt vetenskap och konst det ädla lifvet
Du fritt kan ägna dar. Men dock för mal
Min filosof jag aktar; du får dela
Din tid, ty vetenskapen får ej hela.
Men jag skall njuta af din ökta ära
Och för min ungdomskärlek lefva glad,
Samt varma offer åt den himmel bära,
Som hört den bön, jag från min barndom bad.
Ack! mången mo i hopplöshet får lida. -
Mitt verk skall bli att stilla glädje sprida.
MAGISTERN.
Du goda ängel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
