Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKLA (leende).
Blott af unga sprättar
Jag nådigt låtit kalla mig för ängel,
Ty annat ord de fattiga ej hafva,
När någon gång de vilja slå på stort.
Men du må kalla mig din »lilla fjolla»,
Och skall det vara ande: »plågoande», –
Blott ängel icke, fast som en af dessa
Jag nu är lycklig – endast genom dig,
Som skall, jag hoppas det, mig så förädla,
Att jag kan räknas till de – goda mänskor. –
-Men där syns tant med hela brunnssällskapet!
De komma just till pass. Gif mig din arm!
Vi vilja dem till mötes gå. En nyhet,
Som hela veckor blir att tala om,
Att lägga ut och skarfva och förvända,
En riktigt bålstor och förträfflig nyhet
Jag vill berätta dem.
MAGISTERN.
Hvad ämnar du?
TEKLA.
Helt enkelt annonsera vår förlofning,
Såvida, nämligen, du än vill ha mig?
MAGISTERN.
Jag ej förstår mig själf. Min hjärna svindlar,
Jag kan ej fatta än min höga lycka.
Men hvarför – o? min älskade! så hastigt?
TEKLA.
Sker det ej nu, det kanske blir för sent,
Ty, ser du, jag har många kurtisörer:
Baroner, grefvar, söta kammarherrar,
Och allt hvad tomt och andufattigt låter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
