Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra scenen. En mörk, undangömd allé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKLA.
Jo, många flickor blifva säkert glada,
Att mina gods ej längre ägnas dyrkan.
EN GAMMAL PROFESSOR (nalkas Tekla och
kysser vördnadsfullt hennes hand).
Jag får lyckönska er af allt mitt hjärta,
Det valet hedrar edert ädla sinne;
Kan någon hafva säkert hopp om framtid,
Så är det denna unge man, som, gången
Ur låga kojan, re’n ett namn förvärfvat,
Som, fastän icke känd af detta herrskap,
Dock äras i det – »bildade Europa».
Flera GREFVINNOR, FRIHERRINNOR, FRÖKNAR och
UNDERLÖJTNANTER.
Ur låga kojan!
TEKLA (till professorn.)
Vördnadsvärde herre!
Ert bifall lär mig glömma mängdens klander.
ANCKENFLYGT.
Min krans jag äfven ville lägga neder
För edra fötter nu, men på min heder!
Har icke jag, af ren konsternation,
Förlorat så koncepterna som ton’.
Jag reser snart till Stockholm, där er lycka
Jag nog berätta skall samt rikt utsmycka.
TEKLA.
Jag tviflar icke på er ädla vilja,
Som flyter ur en lika ädel källa; –
Men löjtnant Slagsvärd synes så bedröfvad,
Har Augustus ännu ondt i foten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
