Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HULTMAN.
Ers majestät!
Det är ju intet ondt i det,
Helst äktenskap i himmeln stiftas.
I denna tro kung Eolf beslöt
Att vinna en prinsessa söt
Och både sitt och rikets bästa
På detta enkla sätt befästa. –
I Uppsala vid denna tid
Regerade en konung blid,
Som hade en beprisad dotter,
Bland andra afundsvärda lotter.
Hon var så ståtlig till att se,
Och hög, att lätt hon kunnat vara
Bland edra lifdrabanters skara;
Men sällan såg man henne le,
Fast munnen var som ros i sprickning
Och kinden som ett sommarfält,
Där blomma hvit vid röd sig ställt,
Åt vinden hälsande med nickning;
Och mörkblå ögat såg så kallt
Omkring sig. som det saknat allt.
Väl voro hennes armar hvita,
Som nyfälld snö på våra berg,
Men mången skogens björn fått bita
I gräset dock för deras märg.
Emot den höga barm, som svällde
Af ungdomskraft och ungdomsmod,
Hon spände bågen, om det gällde,
Det unga, friska, svenska blod!
Hon var ett skaparns mästerstycke,
Fastän i ett besynnerlig:
Hon ville icke gifta sig...
KAKL XII.
Ofantligt klokt uti mitt tycke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
