Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty kom en stackars friare,
Fördrefs han strax med spott och spe
Men var han envis, han till slutet
Drefs jämmerligen bort med spjutet.
KARL XII.
Det skulle hon försökt mot mig!
HULTMAN.
Då utan prut hon gifvit sig
Samt alla sina härligheter,
Och det med pukor och trumpeter. –
Kung Torborgs rykte växte snart
Som någonting högst underbart,
Men genast som kung Rolf det hörde,
Sig underligt hans hjärta rörde!
Det var en flicka, skapad just
För honom – unga kungen tyckte,
Och svor så henne en förlust
Af detta stolta jungfrurykte,
Som gärna kunde mistas, då
Hon i det hela vann därpå. –
Nu drog han lustigt till Uppsala,
Att först med konung Erik tala,
Och denne fann, naturligtvis,
Sig mycket smickrad; men han sade,
Att själf ej någon makt han hade
På denna mö, så kall som is.
»Men kan med våld du henne taga,
Du här mitt fulla löfte har:
Du ser mig ut att vara karl,
Och hon, min själ! behöfver aga.
Så gäck i frid att bli min måg
Och vända om min dotters håg!»
Kung Rolf sin hand åt Erik gifver
Och säger stadigt: »Hon är såld,
Ty får jag bara nyttja våld,
Du utan måg ej länge blifver.» –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
