Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och våren kom med sina kransar,
Sin giftaslust och fågelsång,
Och till Karlskoga utan tvång
Drog nu kung Rolf med hundra lansar.
Hans broder Kettil följde med,
Att döma själf om Torborgs fägring .
Och hjälpa till vid dess belägring
Samt gnabbas efter gammal sed.
En vacker kväll vid solnedgången
De hunno fram till Torborgs slott,
Som stark befästning undergått,
Se’n friarn var där förra gången.
Nu blåser Rolf allt i sitt horn,
Och strax i gluggar och på vallar
Framskymta järnbetäckta skallar,
Och själf syns Torborg i ett torn.
Kung Rolf begynner då att tala:
»Om du ej genast ger mig ja,
Jag hugger ned hvar människa,
Som finns där inne. Ej förhala
Men öppna porten strax på stund!»
KARL XII.
Rätt sagdt!
HULTMAN.
Men artigt ingalunda!
Kung Torborg slog på skölden runda
Och öppnade sin rosenmund:
»Förr får du gå och getter valla
I Västergötlands magra trakt,
Än öfver mig du skall få makt,
Du mest förhatlige af alla!»
Och än en gång på sköld hon slog,
Och samma hennes kämpar gjorde;
Men sig kung Rolf, som vederborde,
Försiktigt nu tillbakadrog.
»Den jungfrun» – hördes Kettil orda –
»Tycks ej hå mycken lust att gå
I brudstol, och herr bror lär få
Sitt äktenskap ej brådt fullborda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
