Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första taflan. Höstafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
THÉOPHILE (ser efter henne).
God
Och högsint! Full af ömhet, som af mod,
Och huru skön tillika! När man skådar
I hennes milda anlete, som bådar
Jungfrulig blyghet blott, hvem kunde tro
Hjältinnans starka själ därinom bo?
För mig hon dolt sin tanke, sluten, dyster;
Då gjorde du mig orätt, goda syster!
För första gången i ditt lif. Men jag
Ju felat lika, trodde du var svag
Och allt för vek att trotsa någon fara. . .
Ett år oss skiljer uti ålder bara;
Men jag, den yngsta, alltid yrast var
Och ville härska i min barndoms dar. –
Ack! barndom, säger jag? Vi knappast hunnit
Ur denna ålder än; dock hå vi vunnit
En rik erfarenhet den sista tid,
Då det förtryckta folket upp till strid
Sig reste mot tyrannerna, de fräcka,
Som ville härska genom att förskräcka.
De föllo. Genom hela landet lopp
En gnista, hvilken sällsamt tände opp
I hvarje bröst en helig frihetsflamma,
Som stora bragder endast kunde amma;
Och alla åldrar, kön, med lejonmod
Åt friheten nu offrade sitt blod.
Då kastade jag dockan, och till svärdet
Stod mitt begär, jag lärde känna värdet
Och äran af att lefva i ett land,
Som gjort sig löst ur despotismens band;
I själen stego tankar, underliga,
För hvilka hjärtats känslor måste tiga;
Ett annat väsen hos mig själf jag fann,
Och jungfrun stod förvandlad till en man.
Ar ej hos kvinnan lika helig skulden
Till fosterlandet? Bör den ej bli gulden?
Ty det en nesa dock för henne är
Att föda slafvar blott till lifvet här;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
