Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första taflan. Höstafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förmå att bära vapen, och att I
Med dessa lemmar, spensliga som blommor,
Uthärda skolen alla marschens mödor?
Och sedan – huru skulle edra ögon,
Som hittills endast sett hvad skönt och godt är,
Sig kunna vänja vid en drabbnings fasor,
Vid blod och jämmer och förstörelse?
Nej, därtill fordras annat mod än flickors ...
THÉOPHILE.
Mod, säger ni? Ha! äro vi då icke
Vår faders döttrar? Heta vi ej Fernig?
Ett namn, som tapper alltid har betydt.
BYFOGDEN.
Bevara mig ifrån att säga annat!
Er ädla släkt kan räkna många hjältar,
Men om hjältinnor har jag aldrig hört.
FÉLICITÉ.
Då, Cléry! vilja vi de första blifva.
(Lutar sig mot hans axel.)
Vid all den kärlek, som ni oss har visat
Från våra första, glada barndomsdagar,
Vid fosterlandet, som så högt ni älskar,
Och vid vår faders lif, som är er dyrbart,
Besvärja vi er nu: var oss behjälplig!
Om ni har hjärta att det ännu neka,
Vi lofva heligt, vid vår moders minne,
Att gå ändå i striden, utan stöd;
Säg, vill du vålla dina flickors död?
THÉOPHILE.
O, hör oss, Cléry! Lyd din känslas bud!
Du skall få heder utaf oss, vid Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
