- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
9

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - I. Stillösheten i 1800-talets konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 9 —

generationer igenom och först och sist intim samverkan mellan alla de
bildande konsterna jämte småkonsten. En fast konststil utbildas aldrig
på en gång. Därtill äro de bildande konsternas material alltför
svårhanterliga. I 1800-talet var ju också traditionen avklippt och individen
allenarådande. Men en konstnärlig tidsstil är icke uttryck för enskilda
individers låt vara än så originella egenskaper, den är uttrycket för
en kollektiv personlighet, det vill säga för en hel tidsålders eller ett
samhälles eller åtminstone en tongivande samhällsklass’ gemensamma
livs-begär i viss riktning.

Det fanns för tidens skiftande livsbegär lyckligtvis konstnärliga
uttrycksformer av smidigare art än de bildande konsterna, därför
bättre lämpade för tidens oroliga jäsande och växlande anda. 1800-talet
valde som speciella konstformer de i mångt och mycket böjligare,
lätt-banterligare och snabbare anpassade konsterna musiken, teatern och
litteraturen. Och så stor blev dessa tidskonsters makt, att de snart nog
drogo över till sig och sin intressesfär även de två av de bildande
konsterna, som kunde dras över, det vill säga måleriet och skulpturen.
Genom sin förmåga att avbilda och skildra gränsade dessa konster till
de av tiden favoriserade, särskilt teatern och litteraturen. Och till den
grad drogs skulptur och måleri över åt detta håll, att de ofta nära nog
nppgåvo sin ursprungliga karaktär av bildande konst för att bli rent
illustrativa och litterära. Följden blev också, att de under hela
århundradet betraktades som annex till de bildande konsterna, något som
allmänt ansågs vara att hedra och liöja bildkonsten.

Det vore emellertid orätt att ge 1800-talet ensamt skuld för här
relaterade förhållande. Orsaken till att skulptur och måleri visade en
så påfallande benägenhet att uppge sin egenart och närma sig litteratur
och teater för att hos dem söka stöd under rådande osäkra tider var i
första rummet den, att dessa båda konstarter helt och hållet skildes från
arkitektur och hantverk. Efter en synnerligen lång förberedelse, till
vilken jag definitivt skall återkomma, ägde denna skilsmässa rum i
slutet av 1700-talet. Måleriets och skulpturens fria oberoende av de som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free