- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
13

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - I. Stillösheten i 1800-talets konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

se den, det vill säga olik vanliga människors och inbördes varierande.
Sant är, att publiken vid bedömandet av konstens och naturens
förhållande hade en mycket beaktansvärd måttstock, som för henne liksom
för konstutvecklingen kom att spela en allt större och större roll, ju mer
den fullkomnades, men en måttstock, som de subjektiva konstnärerna
envisades att aldrig vilja erkänna som utslagsgivande. Denna
måttstock var fotografien — en av århundradets stoltaste, men också
konsten och konstvärlden mest förvirrande uppfinningar.

Trots allt detta följde dock som sagt den stora publiken långsamt
efter konstnärerna. Den hade sålunda i århundradets början med en
viss kylig beundran men på sina ställen entusiastiskt mottagit
nyklassi-cismen. Den hade därefter ej utan värme anammat romantiken (de
stora dramatiska ämnena tilltalade särskilt tidens teaterpublik). Så
småningom hade den sedan "gått igenom" realismen, naturalismen,
impressionismen, neoimpressionismen, syntetismen, symbolismen,
pre-rafaelismen och nyromantiken samt hade slutligen med en viss bävan
nått fram till expressionismen.

De konstriktningar publiken hade svårast att smälta voro
naturligtvis impressionismen och expressionismen. Dessa riktningar voro
också vid sekelslutet långt ifrån accepterade på allvar men i alla fall
så pass, att de konstnärer som företrädde dem eller rättare företrätt
dem — ty de flesta voro ju redan döda — inte längre behandlades som
rena galningar, framför allt sedan den rike borgaren upptäckt, att han
med fördel kunde placera sina pengar i galningarnas årligen till allt
högre värde stigande konst. Man började under sådana omständigheter
småningom inbilla sig, att ett visst lugn med det nya seklet skulle kunna
inträda i konstvärlden.

Men då plötsligt — vid sekelskiftet eller kort därefter — blir allt
kaos igen, tjockt mörker och förvirring. Mitt för publikens förfärade
anlete reser sig i ett slag en skyhög mur, en skiljevägg mot konstens
värld, så definitiv, att publiken genast insåg sin vanmakt att någonsin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free