- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
15

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - II. Den nya konsten och de närmare förutsättningarna för dess framträdande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 15 —

1800-talets omkastningar, trots de häftiga strider de framkallade,
förefalla relativt oskyldiga. Ty nu gäller striden verkligen konstens mal
och innersta mening. Det som pågår är en fullständig revolution av
västerländsk konstuppfattning, sådan den formats sedan renässansen.
Det är då sannerligen inte underligt, om de konstnärliga
uttrycksformerna nu äro än mer våldsamt olika de tidigare och väcka publikens
häpnad.

Den nya uppgift renässansen gav bildkonsten var, därom synes
vår tids konstlärda med Wölfflin i spetsen vara eniga, i första rummet
den "att återge intrycket av verkligheten". Medeltiden hade,
åtminstone i fråga om målarkonsten, nöjt sig med en abstrakt dekorativ
konst, som gav föremålen på ett sådant sätt, att någon sammanlikning
med naturen i illusionistisk mening icke kunde ifrågakomma. Men en
sådan sammanlikning tränger sig med den utveckling konsten får
genom renässansen med allt större styrka på åskådaren.

Om man skall nämna en konstnär, som mer än någon personifierar
renässansens genombrott och det nya programmet, måste det bli
Leonardo. I sin konst och sina skrifter har han utformat de flesta av
renässansens grundprinciper. Av dessa var, säger han själv,
"rund-ningen målarkonstens högsta ära". Den fulla kroppsligheten var härmed
för fyra århundraden framåt sanktionerad som konstnärens
huvuduppgift. Först gällde formfulländningen huvudsakligen
människokroppen och ursprungligen med en tydlig, idealiserande tendens. Senare
kommer den emellertid även att gälla alla andra föremål i bilden. Snart
omfattar den likaledes bakgrunden och slutligen också atmosfären, det
vill säga ljuset och luften kring föremålen. Under denna småningom
fortgående utveckling flyttas tonvikten mer och mer från det som förr,
i synnerhet i medeltiden, ungrenässansen och ändå längre fram var det
viktigaste eller enda viktiga, kompositionen och uttrycket i det bela
för att till sist i 1800-talet uteslutande läggas på formfulländningen i de
olika delarna i rent illusionistisk mening. Utförandet blev det
viktigaste, och komposition nära nog inte mer behövlig. I 1800-talet löper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free