Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - V. Det matematiskt skönas problem inom den västerländska konsten. — Antikens och gotikens guldåldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 32 —
städes eljest i världen kunnat göra sig samtidigt och jämvikts fullt
gällande, en konst på en gång organisk och matematiskt arkitektonisk.
Inställningsfrågan löstes liksom av sig själv, över arkitekturens rent
matematiska oeli oorganiska formvärld såsom fast grundplan och
underlag reste sig logiskt och successivt, utan några språng i den skapande
tanken, en annan, friare formvärld av rikare, mer levande och organisk
natur, men alltid arkitektoniskt, det vill säga rytmiskt-matematiskt
ordnad och inramad samt erbjudande en mängd väl inpassade
övergångsformer mellan de två världarna, den organiska och den
oorganiska. Så var fallet i den antika konstvärlden. Arkitekturen var här
inte bara konstens naturliga bottenvåning, den var samtidigt den
ledande konsten i de bildande konsternas syskonkedja, och inte en
gång den fria konsten, det viU säga det självständiga skulpturverket
och den lösa färgbilden, avlägsnade sig i den antika konstens
glansdagar långt från arkitekturen utan dröjde inom håll för dess reglerande
och stilpräglande inflytande. All konst ägde här matematiskt sköna
mått och arkitektonisk hållning, men den levande människokroppen
stod det oaktat i centrum för allas, konstnärens och icke-konstnärens
— intresse. Även arkitekturen utsmyckades flitigt med
organiskt-humanistiska former för att bli än mer stämningsväckaude.
En annan fullt lika originell, västerländsk konst har funnits,
vilken också löst det tvåhövdade problemet på ett i allo lika mönstergillt
sätt. Det är gotiken. Om i den antika konsten de organiskt
humanistiska bildformerna anbragta på arkitekturen stundom kunna verka
som kompletterande element i sista hand till en grundstomme i
strängare matematisk stil, så verka de däremot i gotiken
inkomponerade i själva arkitekturen och liksom vordna ett med denna. Men
de synas dock aldrig mer insnörda i stenstil än att en intim och
sympatisk inlevelse i verkets organiska delar kan i rätt ordningsföljd göra
det första elementära intrycket rikare och innerligare. Den
arkitektoniska stommen har för resten här, redan den, till skillnad från den
grekiska arkitekturen nära nog organiskt liv, varför sammansmält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
