Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - VI. Arkitekturens naturliga ledarroll inom de bildande konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
sig i glädje eller smärta, ja, till ocli
med figurer som springa i vild
flykt. ATid denna jämförelse står det
klart för betraktaren, vad det
stillösa intrycket av den moderna
konsten beror på. Det beror alldeles
uppenbart därpå, att konsten
förlorat sitt fäste i arkitekturen och
konstnärerna därmed arkitektoniskt
sinne i sina skapelser.
De antika bildstodena, även de
fullt fristående och självständiga,
verka vid sidan av de moderna som
ren arkitektur; de verka byggda.
De ha en fast och sluten
komposition och tyckas liksom inskrivna i
osynliga väggar, vilka hålla bildens
alla delar och varje dess rörelse
måttfullt tillbaka inom en given
ram. Hur levande och tillgänglig för
vår känsla — för inkännande — den
klassiska bilden än är, förnimmes
likväl ofta själva stenblockets fasta
grundstomme i bildens ytterform ocli
ger denna en klart matematisk och
konstnärlig begränsning mot
omvärlden. Det är den allt mer
påtagliga förlusten av en dylik fast gräns
av rent arkitektonisk, matematisk karaktär, som åstadkommit
stillös-iieten — gränslösheten så att säga — i den moderna konsten, låtit den
bli "ett stycke natur" i stället för konst. Nekas kan ju inte heller, att i
den västerländska konståskådningen, för vilken konsten är en sublim
I .ansbäraren. Efter Polykleitos. (I
Vatikan-galleriet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
