Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - VI. Arkitekturens naturliga ledarroll inom de bildande konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’ör rent matematisk värdering. Denna epokgörande bok synes mig
buren och dikterad av ett sällsynt rent konstnärligt förnuft liksom
samtidigt av ett alltigenom västerländskt åskådningssätt. Dess objektivitet
och sköna måttfullhet i allt är dessutom en verklig njutning i denna
överdrifternas, paradoxernas och de subjektiva hugskottens guldålder.
Hildebrands bok behandlar dock företrädesvis konstverket med
dess sköna byggnad som en isolerad helhet i och för sig. Vad som
emellertid ofta gör det så vanskligt att ur ren skönhetssynpunkt bedöma
ett av bildkonstens verk -— betydligt vanksligare än till exempel ett
litterärt eller musikaliskt konstverk, vilket alltid njutes helt för sig självt
— det är det alltför litet beaktade förhållandet, att bildverket —
framför allt gäller detta om målningen — vanligen. måste bedömas i samband
med sin omgivning, ja, till och med som integrerande del av en annan
och större enhet, den arkitektoniska miljön. Det är detta som gör
stilfrågan beträffande bildkonsten särskilt målningen så mycket mer
komplicerad och ömtålig. —
Vad är målning? frågar Ehrensvärd. Och ban svarar: En prydnad
eiler ett ornament. —
Hur vill man förstå och bevisa detta? —
En tavlas natur kommer från byggnaden. Den kommer från en
vägg. När en vägg fått sin golvlist, sin taklist, sina hörnlister, står en
fyrkantig tomhet kvar, vilken begär prydnad.
Vad är prydnad?
Svar: det är ordning för ögat.
Hur väl åskådliggör inte Ehrensvärd här, inte bara hur tomheten
ropar efter att utfyllas utan samtidigt också det ursprungliga fasta
samband, som finnes mellan väggen och tavlan. Han tvingar oss förstå,
att de rätteligen skola ses tillsammans och därför måste vara — i stil
med varandra. Tavlan får inte som formvärld skilja sig alltför mycket
från den arkitektoniska bakgrundens natur. Detta är vad Ehrensvärd
kallar ordning för ögat eller "städning åt prydnad", det senare till sk i 11 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
