- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
60

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - VII. Den nya konstens huvudfel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 60 —

och primitiva. Den matematiska sidan av bildkonsten, det nödvändiga
skelettet i denna, vilket så länge förbisetts eller legat djupast i botten
på konsten, skall nu till straff därför klädas av och läggas ovanpå det
hela och i stället skall nu natursidan begravas i djupet eller deformeras
eller sönderhackas i oorganiska smådelar, bekväma att fritt och utan
tanke på några naturlagar sammanställas till ornamentala,
kvasikalei-doskopiska verkningar eller till "en högre konstnärlig ornamentik" som
det heter.

Detta sista är fallet i kubismen sådan denna småningom
utvecklats under allra sista tiden. Vid sidan av kubismens tredimensionella
deformering av naturen och människan förefaller Matisseskolans
godtyckliga ytmönster lekande koketta, ja, stundom nära nog söta.

Både antiken och gotiken uppställde i fråga om relief den fordran
på konstverket ■— det målade likaväl som det skulpturala — att det
skulle erbjuda åskådarens öga en rytmiskt ordnad djuprörelse, ohärmat
fortlöpande från ett enhetligt förgrundsplan genom bildens olika fast
markerade och enhetligt uppbyggda mellanplan bort till ett enhetligt
bakgrundsplan. Denna fordran på omutlig klarhet i reliefen, som också
var högrenässansens framför allt Michel Angelos, och som ingen så
vältaligt i ord formulerat som Adolf Hildebrand, clen har nu kubismen

— egendomligt att säga — i sitt senare skede i väsentlig mån övergivit.
Och dock vill ju kubismen vara både den matematiskt klara ordningens
konst och den tredimensionala det vill säga mot illusion av djup
siktande konsten par préférence. I detta senare fall står inom parentes
kubismen — till skillnad från den affischartade Matisseska ytkonsten

— trots allt med ena benet kvar i ett slags — illusionism. Men den
stränga ordningen i bildverkau i kubismen borta. I dess alster och
visst inte bara i de mest radikala som Picassos, utan även i ganska
moderata som de La Fresuaye, skjuta sålunda ofta de olika planen i
bilden — förgrundsplan, mellanplan och bakgrund — ogenerat in i och
över varandra i stundom vild oordning. Ett moln på himmelen längst
bort i bakgrunden kan till exempel utan vidare skjuta fram över en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free