- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
65

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - VII. Den nya konstens huvudfel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 65 —

från en inställning till en annan, som fallet var i de klassiska konstens
bästa tid utan om ett rastlöst knuffande av åskådaren fram och
tillbaka från den ena inställningen till den andra. Vid betraktande av
kubistkonst från senare tid får man därför en känsla av svindel.
Åskådaren söker förgäves en fast ståndpunkt, från vilken han kan intränga
i bilden. Han förirrar sig endast allt mer in i en labyrint av kvadrater,
kuber, cirklar, trianglar. Han famlar i ett kaos och finner aldrig fast
mark under fötterna.

Kubistkonsten ger i sin sista fas Vietzsek rätt, när denne säger:
"Den moderna människan framställer biologiskt ett system av
varandra motsägande värden, hon sitter mellan två stolar, hon säger i
samma andedrag ja och nej —" Ingenting illustrerar i själva verket
bättre än den ultramoderna konsten — särskilt kubismen —
nutidsmänniskans brist på logik i positionstagandet under ett ofta
bedragande, stundom också betagande sken av tvärsäkerhet och orädd
radikalism. Konsten marscherar i våra dagar blint på efter en i hast
uppgjord doktrin utan tanke på, vart det bär hän eller vilka
inkonsekvenser den styr in i. För ögonblicket synes det, som om den fria
västerländska konsten under sitt nervösa och ensidiga formsträvande och
ideliga experimenterande hade hamnat i en babylonisk
språkförbistring utan like. Klarheten som tiden alltjämt längtar och trängtar
efter, och som man hoppades, att just den nya konsten skulle ge, har
bytts i kaos — visserligen ett annat kaos än naturalismens, eftersom
konstnären nu vänt ryggen åt naturens virrvarr och övervägande
konstruerar sitt verk "aus der Tiefe des Bewusstseins" men ett kaos av
lika tröttande, lika irriterande och på sätt och vis lika stillös art som
den tidigare illusionismens. Konsten i dess nya skede hänger också
alltjämt i luften, ja, verkar nu mer avkopplad från samhället och det
levande livet än någonsin tidigare. Konsten har i själva verket blivit
en konstnärers och esteters ensak.

5. —

Bergh, Eiterl. skrifter om konst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free