- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
83

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord till Frödings bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 83 —

långsamt som den gör, på vilken ingen oeh intet väntar. Vårt samtal
eller rättare: hans tal rörde sig om konsten, som han med stor logisk
skärpa utdömde som idel lögn och bedrägeri. Framför allt var han
obarmhärtig mot sin egen diktkonst. Våra invändningar åhörde han
med milt överseende, men fortsatte sitt tal fullkomligt oberörd av dem.
Hans tankegång följde bela tiden en med underbar klarhet utstakad
linje. När vi slutligen stego upp för att gå, bugade han åter
majestätiskt några gånger, medan han gömde händerna fastare i armvecken
för att slippa räcka oss dem. Han hade vid denna tid — och även långt
senare ■— den föreställningen att personer vid beröringen av honom
kunde bli smittade. Om psykiskt eller fysiskt vet jag icke. I dörren
vände jag mig om och kastade en avskedsblick på Fröding. Han hade
tydligen redan glömt oss. Där han satt med lyftat huvud bland alla
sina högt uppstaplade och böljande kuddar förde han ett ögonblick i
mitt minne Michel Angelos framställningar av Gud Fader svävande

på molnen i världsalltets rymd.–-Jag lämnade hospitalet med

en känsla av att vakna upp från en sublim drömsyn, av att småningom
sjunka ned till vardagslivet och verkligheten igen. Liksom till
bekräftelse härpå skrek en gäll röst ur ett gallerfönster efter mig: "Usch, en
så ful, grå gubbe".

I lång tid ringde Gustaf Frödings djupa, allvarliga ord med deras
stränga fördömelse av allt vad konst heter i mitt öra. Hur skulle jag
någonsin kunna komma till att måla honom? Blotta tanken på att bedja
denna höga företeelse från en annan värld sitta modell på vanligt vis,
dag ut och dag in, i en och samma medvetna ställning och på sätt en
naturalistisk målare av min nyktra oeh långsamma läggning behöver,
föreföll mig rent absurd. Jag sköt också snart bort den som omöjlig.

Så gick väl ett par år, och jag trodde redan att Cecilia. Fröding glömt
hela saken, då jag en vacker dag får ett brev från henne med erinran
om det halva löfte jag givit och därjämte ett par amatörfotografier av
Fröding, tagna av en läkare på hospitalet. Dessa förde plötsligt fram
för min inbillning den Fröding jag sett i Uppsala, och i samma nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free