- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
90

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord till Frödings bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 90 —

tavlans motiv. Den reducerade färgskala, jag här använt, tillgreps
ursprungligen så att säga mot min vilja — av nödvändigheten att spara
Fröding från den naturalistiska målarmetodens ansträngningar. Men
genom att reducera färgskalan till några få, diskret tillbakaträdande
toner kunde jag göra Fröding själv till huvudperson på ett helt annat
sätt än i en naturalistbild, där färg- och ljusproblemet alltid hade sökt
boxa sig fram i första planet. Uppmärksamheten skulle nu ostört kunna
fästas på det rent mänskliga motivet, sådant detta fanns uttryckt i
tavlans formgestaltning, framför allt i dess linjeföring, såväl i de
stora ytterlinjerna, vilka omslöto det hela, figur och föremål, med sin
oavbrutet löpande, rytmiska rörelse, som i det finare, ömtåligare
linjespelet i själva ansiktet, där uttrycket nödvändigtvis måste liksom
kulminera, och dit därför allt i bilden skulle vara inriktat. Även färgen,
hur diskret den var, måste ställas i detta uttrycks tjänst.
"Ackompanjemanget" måste göras möjligast suggestivt. Jag valde därför en mild,
gråblek tonart, med idel närliggande färgvärden. Grått, vittgrått,
gulgrått, gröngrått och svartgrått. Intet fick famträda på det andras
bekostnad. Färgskalan skulle ge åskådaren intryck av det evigt gråa
enahanda, i vilket grubblaren Fröding levde. Yttervärlden gav honom inte
mera några starkare sensationer. Hela hans liv var klätt i säck och
aska, var riktat inåt på grubblet över det stora, olösliga
harmoniproblemet, vilket dock till varje pris måste lösas, för att mänskligheten åter
en gång skulle nå fram till ett sunt naturliv — på ett högre plan. Natur
och kultur, natur och moral voro motsatser, som måste övervinnas.

För att belysa hur oemottaglig Fröding slutligen blivit för
yttervärldens påverkan, vill jag i förbigående omtala en episod, när Fröding
och jag en strålande vårvinterdag färdades med klingande bjällror
genom skogarna vid Tullinge, som just klätt sig i sin vackraste skrud,
med nyfallen snö på alla grenar. Allt omkring oss tindrade och
gnistrade i vårsolen. Och över oss välvde sig himmelen ren och djupblå. Det
jublade inom mig. Jag tyckte blodet i ådrorna sjöng som tusen
lös-släppta vårbäckar. Då kom jag plötsligt att vända huvudet mot Frö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free