- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
91

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord till Frödings bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 91 —

ding. Han satt orörlig med dött uttryck, inåtvänd, frånvarande. Jag
grep honom i armen och utbröt nästan med häftighet: "Nog tycker du
väl ändå detta är vackert, Fröding!" Han ryckte till, såg på mig med
en frågande min. Sedan vände han långsamt huvudet, först mot
skogen, sedan upp mot himmelen och satt därefter en stund och
reflekterade. Och då ban gärna ville säga mig en vänlighet, men framför allt
ville vara sann, sade han långsamt och med en oändligt mild stämma,
som jag aldrig glömmer: "Jag minns att jag en gång tyckt det vara
vackert." Det låg ingen saknad i rösten, bara en allmän sorgbundenhet.
Han längtade icke mera tillbaka till sin ungdoms värld. Han var länge
sedan över i en annan, som helt och odelat hade tagit honom fången.

Fröding visade aldrig något intresse för mitt arbete. Tittade
vanligen icke däråt. Han brydde sig inte det ringaste om att bli förevigad.
AH hans håg stod ju till förintelsen. Men han ville visa mig en
väntjänst genom att försöka sitta modell på sitt vis. — Han trodde nog
för resten att han var en alldeles utmärkt modell, och jag gjorde allt
för att ban skulle tro det. — Dessutom tyckte han om att ha vänner
hos sig. Ty han förblev trots sjukdomen en mycket vänsäll människa
och hade ett ömmande hjärta för aha han höll av. Att kunna göra en
tjänst och bereda en glädje var det bästa han hade kvar; det var solen
i hans trista tillvaro. — Av en händelse fick Fröding en gång på
Sveno-nii sjukhem se den studie av hans huvud, jag där påbörjat. Han
mulnade märkbart. "Den ser så patologisk ut", sade han efter en stund med
ett missnöjt tonfall och tassade åter till sängen på sina bara fötter.

Den avslutade temperabilden brydde han sig heller aldrig om att
se, fast den fanns i Bonniers nu färdiga villa, några stenkast från
Gröndal, där Fröding på sistone åter bodde. Och jag insisterade inte
därpå; därtill fruktade jag för mycket hans dom. Helt säkert hade
han funnit den avslutade tavlan långt mera patologisk än studien;
möjligen, tänker jag mig, hade han i den tyckt sig finna ett paraderande
med smärtan, som varit honom innerligt osympatiskt. Avgjort hade han
sagt ifrån, att han på tavlan såg för rufsig och oordnad ut i hår och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free