Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Konstmuseet som skönhetsvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 99 —
stå oss till buds och säkert bli till oväderlig nytta, då äntligen en gång
den planerade tillbyggnaden till vårt nationalmuseum skall bli en
verklighet.
*
Av icke mindre utan avgjort större vikt än byggnadens skönhet
—- däri inbegripen dess klart åskådliggjorda ändamålsenlighet — är
i ett konstmuseum kvaliteten av själva det konstnärliga material som
där uppställes. Helt visst kan man, som Ehrensvärd säger, städa till en
skön ordning för ögat av vad som helst, till och med av bara prickar.
Men denna sorts rent matematiska skönhet skulle — hur viktig den än
är — i ett konstmuseum snart förefalla oss både tröstlös och
meningslös, om icke detaljerna — d. v. s. själva konstverken, för vilka det hela
inrättats — vid närmare betraktande genom sitt konstvärde förmådde
att stegra och fördjupa det första omedelbara intryckets behag.
Kvalitetssynpunkten är därför i ett konstmuseum av en rent avgörande
betydelse. Och ändå har mot denna regel syndats otroligt mycket under
det gångna århundradet. Gott och dåligt ha i de överfulla museisalarna
packats samman i den mest brokiga blandning. Härigenom har ofta
varje tanke på ett varaktigt skönhetsintryck omöjliggjorts, ty det är en
såväl i museer som på utställningar länge sedan gjord erfarenhet, att
när god konst uppblandats med dålig och medelmåttig, är det den
dåliga och medelmåttiga som drar ned den goda till sin nivå och inte
tvärt om. Totalintrycket blir vad man i dagligt tal så riktigt kallar
’’blandat". Men detta är döden åt skönheten i ett konstmuseum.
Under försöket att på egen hand i den brokiga blandningen skilja
ut det goda från det dåliga tröttnar snart också publiken och irrar
omkring på måfå, villrådig och trött, utan att veta vad den skall fästa
sitt öga och sitt hjärta vid. Först sedan åskådaren efter talrika,
upprepade besök lyckats välja ut åt sig en liten samling konstverk av rang
eller åtminstone efter sin smak och sedermera kan, blind för den övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brefter/0103.html
