Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstmuseet som skönhetsvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
seerna. Allmänt inses dock numera vikten av en sådan anordnandets
konst och nödvändigheten av att densamma odlas och utvecklas, om
konstmuseerna över huvud taget skola kunna bli några
skönhetsvärldar.
En svensk tidningsman — redaktör Edv. Alkman — yttrade
nyligen i en tidningspolemik några ord angående konsten att hänga tavlor,
vilka slogo mig genom sin träffsäkerhet och som jag därför tar mig
friheten att citera.
"Det är ett slags konstskapande även det", sade han, "lika väl som
att måla de tavlor som skola hängas; det är ett arbete, genom vilket
konstverkens skönhetsande kan yppas eller — fördöljas, genom vilket
konstverkets eget liv kan uppenbaras eller stängas inne så att det aldrig
får meddela sig åt åskådaren." Särskilt påpekade han hur det gäller
att kunna "faire chanter un tableau par un autre". Detta är förträffligt
sagt. Var och en som haft något med konstverks placering att göra
måste erkänna det. Konstverk kunna ofta i oanad grad framhäva
varandras förtjänster, liksom de kunna totalt eller delvis släcka dem.
En museiman måste i viss mån också vara psykolog — liksom
varje konstnär. Han måste kunna beräkna verkan på publiken av alla
sina "kompositioner" i museet, d. v. s. av de effekter han hopställer
ined det konstnärliga materialet därstädes.
Liksom en konstnär för sin verksamhet använder alla
omväxlingens, kontrastens och harmoniens medel, måste också en modern
museiman förstå att göra detta. Medan han ena gången betjänar sig av
rik mångfald, använder ban andra gången, när det lämpar sig, stram
enkelhet. Medan han stundom ensidigt lägger an på det pittoreska och
kanske frossar i idel färgeffekter, siktar han vid andra tillfällen lika
ensidigt på plastiskt lugn, på linje- och formverkan och söker på detta
sätt, men naturligtvis inom måttfullhetens gränser, att nyansera sina
anordningar i de olika rummen efter karaktären, stilen och stämningen
hos den konst han placerar. Vid sidan av ståtliga monumentala
anordningar skapar han också mången gång intima hörn med småkonst, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
