- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
114

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotal och nittiotal i konsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— .114 —

— nej drömmedel — och inte längre är, vad den en gång var i en
konstnärs, t. ex. Strindbergs band, en hävstång för mänsklighetens frigörelse,
för framåtskridandet i dess helhet.

Z: Men, käre vän, Strindberg blev jn själv biten av Nietzsche,
och självhävdelsen blev hans enda religion liksom den blev de nya
konstnärernas.

X: Ja, konstnärerna tänka nu endast på sig själva, på sin egen
frigörelse, sin egen framgång, på sin egen lilla personliga originalitets
anseende och förhärligande.
Z: Nå—å!

X: Ja, men märker du då inte att deras personlighet krymper i
samma mån deras originalitet växer? — Förr drevos de av ett behov
att gå bort, över och ut ur sitt eget jag, de ville gå upp i den stora,
starka en-själen, framtidens själ, av vilken det vi kalla vårt
samvete — vårt sammedvetande — ändå til syvende og sidst är en del.
Men det är detta sammedvetande vår tids konst inte längre har plats
för. — Våra diktare intressera sig numera endast för förfinade privata
känslor, ju mer komplicerade, ja abnorma, dess bättre, dess originellare.

— Allt annat är för materiellt, för klumpigt, för grovt, för smått, för
underklassigt. — Jag tror de medvetet eller omedvetet ljuga, jag tror
de instinktivt känna, att det är för stort för dem. Jag tycker jag ser
dem sitta på stranden och stirra sig blinda för att följa alla de små
krusningarna i vågdalarna, de små ornament skumpärlorna bilda, men
de se ej mer havet, de ha ej längre en horisont för sig. — Eller tro de
kanske, att havet är en liten källa med den enda uppgiften att återge
deras egen bild. De bedraga sig och havet skall hämnas. Det skall
krossa deras egen älskade bild mot strandstenarna, och den stora vind,
som seglar över havet, skall skratta ett vilt, hårt skratt däröver vid det
tillfället.

Z: Du profeterar! Ar det underklassen du liknar vid havet!

X.- Nej, det är mänskligheten, av vilken vi alla äro en del, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free