Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotal och nittiotal i konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 —
Z.- Mot socialismen? — Ty det är väl 80-talets konst du
drömmer om.
X: Bredvid socialismen står anarkismen. — Ingendera skrämmer
mig från att gå framåt. Skulle socialismen bli följden av den
utvidgade solidaritetskänsla tiden går emot, så blir anarkismen också
följden av den utvidgade frihet, som tiden samtidigt, parallellt och lika
energiskt går fram emot, De två rörelserna komma, om ock med andra
namn, att hålla jämvikten i framåtskridandet, och jag ser dem redan
som två blivande grundpelare i en vidare harmoni än världen hittills
äger. Men vad gå 90-talets diktare fram emot! Yad är deras idealf
övermänniskan!
Z: Du rasar, men du roar mig. Gå på, jag är skeptiker!
X: Ja, jag skall gå på, ty jag behöver tala ut. Ingen kan ha större
beundran för individen än jag. — Leve individualismen, leve
självhävdelsen! "Den ensamme är den starkaste", det har Ibsen sagt, och
Ibsen tillhör både 60-, 70-, 80- och 90-tal, så honom tro vi alla på. —
Men, lägger jag till, den ensamme är den starkaste endast i det fall,
att hans samvete har en vidare famn än den majoritet, han hävdar
sig emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
