Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Konst är liv”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"KONST ÄR L I V"
(Fragment.)
Under ett samtal hörde jag nyligen en person yttra: "den mannen
har bestämt tagit fel på sin kallelse — han borde ha blivit konstnär.
En så ovanlig känslomänniska är ju dock som skapad därtill. När han
berättar något lever han så in i det; varje hans min, varje rörelse,
varje tonfall i rösten avmålar vad han känner och stämningen får så
belt makt med honom, att han ofta utan att själv märka det omdiktar
verkliga förhållanden för att få dem att passa bättre i stycke med
det hela."
I ett vetenskapligt arbete finner jag detta: ju större känslighet hos
nervcentrum, desto större är reflexverkan — och detta: ju längre
moraliska krafter fått verka, desto tillförlitligare blir reflexrörelsernas
svar. Jag tänker därvid på clen känslomänniska jag nyss hörde talas om
och upprepar försiktigt: "Den mannen borde ha blivit konstnär." Så
sätter jag frågetecken efter de orden. — Därvid kommer jag att tänka
på, hur jag någon gång av personer, vanliga vardagsmänniskor, vilka
varit upprörda över något, som de nyss upplevat, mottagit berättelser
som varit så levande och fulla av skiftande nyanser, att jag sagt till
mig själv: "En durkdriven konstnär skulle inte ha kunnat säga detta
uttrycksfullare — åtminstone ej utan att själv ha upplevat något
liknande." Det är tydligt att den uppdrivna känsligheten begåvar
människan med större uttrycksförmåga, att under det uppdrivna
känslotillståndet de yttre reflexrörelserna i ord, gester etc. bli i ovanlig grad
talande. Jag undantager naturligtvis sådana känslor, som i vissa ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
