- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
145

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Staden mellan broarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 145 —

vi ha ej endast rätt utan skyldighet att peka på framtiden, ty enbart
fantasien har framtidsblick — och fantasien är väl om något en
konstnärens egenskap.

Förutom konstnärer äro vi väl också medborgare, svenskar och
såsom sådana ägare till de gamla hus, som ligga i staden mellan
broarna, ty varje historiskt minnesmärke, varje föremål som
åskådliggör ett viktigt led i ett folks utveckling och på ett betydelsefullt sätt
visar detta folk den väg det gått genom tiden, är icke en enskild
individs, en spekulants egendom utan tillhör samtidigt hela folket. —
Endast det folk som ständigt har sin historiska utveckling för ögonen,
som vårdar och värnar om den historia deras fäder inskrivit lika väl
i mången byggnads stenar som på gulnade pappersblad, har ett vaket
medvetande om sin nedärvda karaktär; endast det folket vet också,
vilken nationalitet det i själva verket tillhör, och utan en sådan visshet
är vägen mot framtiden dunkel och osäker, ja så svävande, att vi ej
ens kunna lita på, att våra efterkommande skola kunna eller vilja
kännas vid sina fäder — vid oss.

På så vis kan man säga, att det för ett folk lika väl som för en
individ och en släkt är av vikt, att det hedrar sina fäder, på det att
det må gå det väl och dess karaktär, dess egenart, dess namn länge
må leva på jorden.

*



— Tro nu inte att jag menar, att allt gammalt behöver bibehållas,
för att ett folk skall kunna känna sin karaktär och vidmakthålla sin
helgjutenhet. Tro ej, att jag går och sörjer över att vi icke äga kvar
någon av de gamla stenkulor, i vilka våra första föräldrar bodde eller
att jag tror, att vår karaktär blivit lidande därav.

Vad jag menar är, att varje kallsinnat och pietets!öst avskärande
av betydelsefulla band, som ännu på ett levande sätt binda oss vid vår
historia verkar upplösande på vår folkliga karaktär. — Yi måste låta

10. — Bergh, Efterl. skrifter om konst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free