- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
167

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etiska fragment - Anteckningar för ”Samvetets trappsteg” - III. Fragment av inledningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 167 —
III.

FRAGMENT AV INLEDNINGEN.

Samvetet är det från dunkel till klarhet stigande medvetandet om
ett samband i världsalltet, oin människornas innerliga samhörighet,
därav härflytande sambehov och dessas krav.

Samvetets, sammedvetandets liksom sedlighetens gryende
utveckling på vår jord måste anses datera sig från den stund, då människans
självuppehållelsedrift, påverkad av långsamt förvärvade ocli bittra
erfarenheter under den period av "allas krig mot alla" som en gång
härskade på jorden, tvingade henne till den betydelsefulla upptäckten,
att en stor summa lönlöst förspilld kraft kunde inbesparas i det tillfälle,
att två i livskampen jämnstarka ocli jämnsluga motståndare lyckades
ena sig om att i vissa fall "göra utbyte" sinsemellan i stället för att,
alltjämt förgäves söka "taga byte" från varandra. Det härmed gradvis
gryende samförståndet mellan individer, familjer och stammar
påskyndades och befästes naturligen genom en gemensam och
sympativäc-kande fruktan för andra individer, familjer och stammar, vilka ännu
icke nått fram till liknande kraftekonomiska erfarenheter. Det
stärktes än ytterligare genom fruktan för de vilda djur, som på alla sidor
omgåvo människorna och hotade dem gemensamt. Men starkast och
allra mest befordrades det och vidmakthölls genom en än större, än
djupare, än mera sammanförande fruktan: den eviga skräcken för "det
stora okända", som svävade över allas huvuden, de starkas som de
svagas och som till och med ofta lät sin fientliga makt förnimmas
—-i mörkrets fallande, i åskans dån, i ljungelden, i jordskalvet, i stormen,
i förhärjandet, i motgången, i sjukdomen, i avtynandet, i döden.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free