- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
ix

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

INLEDNING.



»Första ordningen, första familjen, enda slägtet: Menniskan» – heter det i
läroböckerna; och omedelbart efter Homo sapiens följer – gorillan eller orang-utan.

Menniskan är i anseende till sin kroppsbeskaffenhet och från naturforskarens
synpunkt verkligen icke mer eller mindre än ett däggdjur eller ett lefvande, med
känsel begåfvadt väsen med rödt, varmt blod, hvilket föder lefvande ungar och gifver
dem di till dess de blifvit stora nog att förtära annan föda. Emellertid må det
förlåtas mig, om det också icke kan rättfärdigas, att jag i det följande helt och hållet
förbigår första familjen i den högst stående klassens första ordning, eller blott här
och der nämner den samma, der några jemförelser kunna komma i fråga. Vår bok
lemnar menniskan åt dem, hvilka gjort till sin uppgift att behandla henne så
utförligt som hon bör behandlas, och sysselsätter sig i stället uteslutande med de djur,
som tillhöra nämnda ordning från och med dess andra familj.

*



Vi vilja då börja med att kasta en flygtig blick på hela den djurserie, med
hvars första klass vi närmast skola sysselsätta oss. Alla ryggradsdjur hafva så
tydligt öfverensstämmande kännetecken, att de aldrig kunna förvexlas med de
ryggradslösa djuren. De utmärkas af den inre ben- eller broskstommen, som bildar två
håligheter, den ena, mera fullständigt sluten, för hjerna och ryggmerg, den andra, i
de flesta fall mindre fullständigt begränsad af ben, hufvudsakligast för närings- och
fortplantningsorganen. Den nämnda stommen, som sammansättes af kotor och dessas
delar eller motsvarigheter, sättes i rörelse af muskler. De parvis stälda lemmarnes
antal öfverskrider aldrig normalt fyra. Blodet är rödt, kärlnätet fullständigt, kroppshalfvorna likformigt utbildade och de symmetriska organen fördelade långs kroppens
längdaxel. Ryggradsdjurens höga utveckling är tydligt nog angifven i deras
byggnad. Den stora hjernan medgifver dem en andlig verksamhet, som är mägtig en
hög utveckling; deras sinnesverktyg hafva ernått en mer eller mindre harmonisk,
likformig utbildning. Ögon och öron finnas nästan alltid och äro, då de finnas,
alltid parvis tillstädes; näsan består af två håligheter och gör blott undantagsvis tjenst såsom känselorgan. Lefver och njurar finnas alltid; mjelte saknas sällan. I regeln
äro alla af skilda kön, ehuru de första anlagen till fortplantningsorgan äro till könet
obestämda, hvaraf man velat förklara möjligheten för åtskilliga fiskarter att äfven i
sitt utväxta tillstånd vara hermafroditer. Alla tillkomma känsla och liflighet.

Däggdjuren stå i denna afdelning utan fråga högst, och denna ställning
tillkommer lika obestridligt hvalfisken som menniskan, hvilken framställer den högsta
tänkbara utveckling i djurriket. En likformig utbildning af alla kroppsdelar och
hjernans öfvervägande massa, i jemförelse med lika långa delar af ryggmergen, visa
sig hos elefanten så väl som hos råttan, hos hunden så väl som hos näbbdjuret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free