- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
xi

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmå likväl aldrig utplåna benbyggnadens klara harmoni hos alla däggdjur eller ens
låta den synas otydlig. Den är tvärt om så stor, att den sakkunnige, som får några
få ben af ett däggdjur till sin undersökning, åtminstone i sin föreställning kan
sammansätta det för honom ännu helt och hållet obekanta djuret.

Denna benstomme, däggdjurskroppens grundval, sättes i rörelse af musklerna,
d. v. s. just de delar, hvilka hos många djur för oss äro det vigtigaste af deras hela
kropp, emedan de tjena till vår föda. Musklerna, hvilka vi i dagligt tal pläga kalla
»kött», sitta med sina båda ändar fästa vid särskilda ben, och genom sina
sammandragningar röra de dessa åt alla rigtningar på det för rörelsens ändamål lämpligaste
sättet. Jag skulle nödgas förutsätta en noggrann kunskap om däggdjurskroppen, om
jag ville beskrifva detta sätt, och jag vill ej här falla min läsare besvärlig genom
strängt taget icke hit hörande förklaringar. Dessutom försvåras en öfversigtlig
beskrifning af musklerna genom mångahanda förändringar i djurets hela anläggning.
Derför må det vara nog att anmärka, att alla muskler stå i noggrannaste
öfverensstämmelse med skelettets egendomligheter och med djurets lefnadssätt, hvilket ju
betingas och bestämmes af dess gestalt. Det ena djuret saknar alldeles en eller annan
muskel, hos ett annat äro dessa muskler särskildt utbildade; hvalfisken eger inga
egentliga halsmuskler, hos aporna äro de nästan lika mycket utvecklade som hos
menniskan; de däggdjur, som klättra, gräfva, fladdra eller gripa, hafva starka
bröstmuskler för att böja armarne; de, som springa, starka höft- och lårmuskler; de, hos
hvilka svansen tjenstgör såsom ett femte ben eller i stället för bakbenen, ega i denna
kraftiga muskler; ansigtsmuskler saknas hos näbbdjuret, men äro i påfallande grad
förstärkta hos alla rofdjur o. s. v. Kort sagdt, hvarje djur är just särskildt utrustadt
för sitt lefnadssätt, eller ock har utrustningen bestämt lefnadssättet.

På ett icke mindre olikartadt sätt äro däggdjurskroppens mjuka delar byggda.
Ehuru matsmältningsorganen i det hela likna hvar andra, visa de i sin byggnad
många afvikelser från det normala. Munnen har i allmänhet köttiga läppar med
fin känsel. De i båda käkarne inkilade tänderna bestämma däggdjurens lefnadssätt
och förmögenheter och äro af afgörande betydelse för deras vetenskapliga
bestämmande och ordnande. Tändernas indelning i framtänder, hörn-, mellan- och
kindtänder är väl allmänt bekant, och likaså vet man väl också, att menniskan i sin
tandbyggnad visar den vackraste harmoni mellan de olika tandslagen, ty hvar och
en af mina läsare känner nog, t. ex. i huru hög grad hörntänderna i hundens käft
till sin utbildning öfverträffa framtänderna eller huru de senare i ekorrens mun
öfverträffa kindtänderna. Tänderna stå alltid i full öfverensstämmelse med djurets
näringssätt. Så kan munnen till och med sakna tänder, såsom hos myrsloken, eller
räkna öfver tvåhundra tänder, såsom hos delfinen: alltid skall han på det nogaste
motsvara djurets näringssätt. Ursprungligen voro däggdjurens tänder enkla och
likformiga, ungefär som kräldjurens. Ännu lefva däggdjur, som hafva dylika eller till
och med enklare tänder, såsom t. ex. åtskilliga tandhvalar (fig. II). Från denna
ståndpunkt kan man åt ena hållet följa tändernas reduktion, då de varit obehöfliga,
såsom för åtskilliga näbbhvalar (fig. III), hvilka hufvudsakligast lefva af bläckfiskar
och andra blötdjur, dem de icke vidare söndertugga, åt andra hållet tändernas
fullständigare utveckling, då till födans gripande och sönderslitande kommit behofvet af
dennas finare söndertuggning. Så går en formserie från insektätarnes mera
enformiga tänder, utan skarp formskilnad mellan de främre och bakre kindtänderna,
till de egentliga rofdjurens tandbeväpning (fig. IV), der en af kindtänderna (r) i
hvardera käken fått en särskildt utpreglad form, afsedd for sönderklippning af kött

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free