- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
xii

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Fig. II. Kraniet af en ung späckhuggare-hona (Orca gladiator) från Bohuslän. 1/8 af nat. st.

(Ur Smitt, Ryggradsdjurens geologiska utveckling m. m.)

illustration placeholder
Fig. III. Underkäkspetsen af en

småhufvudhval (Ziphius cavirostris) från Bohuslän,

sedd ofvanifrån. 1/8 af nat. st.

(Ur Smitt, Ryggradsdjurens geologiska

utveckling m. m.)

illustration placeholder
Fig. IV. Underkäke af hund: f framtänder; h

hörntand; m mellantänder; r roftand; k knöltänder.

1/2 af nat. st.

illustration placeholder
Fig. V. Underkäke af Indisk

elefant med en sammansatt tand å

hvardera sidan. 1/16 af nat. st.


och krossning af ben, medan de främre kindtänderna (m) mer eller mindre bibehålla
insektätaretändernas form och de bakre (k) hafva en mer eller mindre knölig yta för
krossning af mjukare näringsämnen, vanligast växtämnen, såsom saftiga frukter,
rotknölar o. d. Den sistnämnda formen på kindtänderna förekommer tydligast utvecklad
hos de s. k. allätarne, af hvilka menniskan är en mindre utpreglad form; och genom
en starkare utveckling af dessa knölar, hvilka då förenas genom yttre tandmassa
men under användandet jemte denna afnötas och erhålla en för hvarje art särdeles
karakteristisk form, uppstå de s. k. sammansatta tänderna, sådana vi finna hos många
gnagare och hofdjur men egendomligast hos elefanten
(fig. V), afsedda för söndermalning af växtämnen. Till
munhålan sluter sig matstrupen, som utmärker sig
derigenom att han aldrig såsom hos foglarne utvidgas
till en kräfva. Magsäcken, i hvilken matstrupen
öfvergår, liknar lika litet någonsin en fogelmage, sådan till
och med den i naturkunnighet minst hemmastadda
hushållerska känner den af hönsmagen, utan bildar alltid
en enkel eller två- eller till och med trefaldigt insnörd
säck af en mer eller mindre tunn hud. En alldeles
egendomlig bildning har magsäcken hos de djur, som
efter födans nedsväljande ännu en gång i behaglig ro
omtugga den och först derefter återsända den till den
eller de afdelningar af magsäcken, som äro afsedda for
dess fullständigare smältande. Dessa djur, idislarne, hafva nemligen flera, i regeln
fyra afdelningar, som motsvara de öfriga däggdjurens magsäck. Sedan fodret först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free