- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
xix

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skilja sig skarpt från hvar andra genom egna familjer, slägten och arter; halfaporna.
bebo blott gamla verldens varma länder; pungdjuren finnas uteslutande på Nya
Holland, i Amerika och Asien; de tandlösa saknas i Europa, idislare och mångklöfvade
i Australien; de enhofvade voro ursprungligen hemma i Europa, Amerika, Asien och
Afrika; flädermöss, rofdjur, gnagare, skäldjur och hvaldjur äro verldsborgare.

Antalet af alla nu lefvande och kända däggdjursarter utgör öfver 2000. Häraf
tillhöra omkring 150 arter Europa (hvaraf inemot 60 äro uteslutande hemma
derstädes); ungefär 240 arter bo i Afrika, 350 i Asien, 400 i Amerika och 140 i Australien.
Detta antal fördelar sig på de olika ordningarna som följer: apor och halfapor
omfatta 220 arter, flädermöss 320, rofdjur 410, pungdjur 130, gnagare 620, tandlösa 35,
mångklöfvade 33, enhofvade 7, idislare 180, skäldjur 33 och hvaldjur 65 säkra arter.
Noggrannhet göra emellertid dessa tal icke anspråk på. Till dessa lefvande arter
skulle nu räknas urverldens däggdjur. Dessa hade en helt annan utbredning än de
nuvarande; dock egde redan då vissa trakter på jorden sina egendomliga
däggdjursformer. De flesta förstenade benen påträffas i tertiära lager och diluvialland; likväl
har man äfven i Sibiriens is funnit urverldens däggdjur bevarade och detta i ett
förvånande friskt tillstånd, så att icke blott hud och hår funnits qvar, utan till och
med köttet varit i ett sådant skick, att isbjörnar och jakuternes hundar kunnat
bereda sig månget mål deraf. Blott få af urverldens däggdjur hafva öfverlefvat den
tid, då diluvialländerna bildades, och finnas än i dag; de öfriga äro utdöda och
utstrukna ur de lefvandes bok.

De andliga och kroppsliga egenskaperna bestämma ett däggdjurs lefnadssätt i
dess gifna hemland, hvars alster det är. – Med afseende på de särskilda ordningarna
kan man säga, att gamla verldens apor lefva i träden eller bland klipporna, nya
verldens deremot äfvensom halfaporna uteslutande i träden; flädermössen drifva sitt
spel i luften, men sofva i träd eller i klippremnor; de insektätande rofdjuren lefva
till största delen på marken, några till och med under jorden och andra äfven i
träden; de köttätande rofdjuren bebo träd och klippor, marken och vattnet, det
öfvervägande antalet tillhör likväl de på marken lefvande djuren, och blott några få föra
ett till hälften underjordiskt lefnadssätt; pungdjuren lefva på marken, i hålor, i
vattnet eller i träden; gnagarne öfver allt, blott icke i hafvet, men till största delen
i hålor; de tandlösa äro jord-, hål- och träddjur; de tjockhudade lefva åter till största
delen på marken, men några äfven i träsk eller i sjelfva vattnet; de enhofvade och
idislarne anträffas uteslutande på marken eller bland klipporna; skäldjur och
hvaldjur slutligen bebo hafven. Ett däggdjurs afpassande för landet uppenbarar sig för
öfrigt icke blott i hvarje djurs egendomliga byggnad, utan äfven och detta på ett
mycket utpregladt sätt i dess färg. Såsom allmän regel kan gälla, att djuret eger
en färg, som noga motsvarar den förherskande färgen hos dess vistelseort. Den
utomordentliga nytta, som djuret kan draga af denna färggemenskap med sin
uppehållsplats, blir tydlig för oss, om vi betänka, att rofdjuret så omärkligt som möjligt måste
smyga sig på sitt byte, det svaga djuret åter gömma sig så väl som möjligt. Man
torde sällan misstaga sig, om man i ett brunt, grågrönt eller silfvergrått däggdjur
förmodar en trädens invånare, i ett mörkgrått, grågult, grårödaktigt, jordbrunt och
snöhvitt en markens bebyggare. Isabellfärgen är öknens färg, mörkgult steppens,
askgrått klippans; hos de nattliga djuren är grått öfvervägande, hos de djur, som äro
i rörelse om dagen, visa sig färgerna mera blandade. Stor osäkerhet och svårighet
att bestämma färgen låta sluta till ett mycket vexlande och mångsidigt lefnadssätt,
en bestämd färg deremot häntyder på en för djuret välbegränsad, bestämd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free