- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
4

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man kunde nästan säga med den samvetsgrannhet, hvarmed en väluppfostrad hund
utför sina konststycken. Likväl kan man ej frånkänna aporna i allmänhet rätt stor
själsbegåfning. De handla med en viss grad af öfverläggning, ega ett förträffligt
minne och veta att göra ett ganska förståndigt bruk af sina erfarenheter. De
förstå att med verklig slughet och list iakttaga sin egen fördel; de ådagalägga en stor
skicklighet i förställning och kunna ofta förträffligt dölja, när de hafva något ondt
i sinnet; de ega stor färdighet i att undgå faror och utfundera medel till att värja
sig emot dem. Äfven känsla kan man icke frånkänna aporna. De äro i stånd att
fatta kärlek och tillgifvenhet; de visa tacksamhet och yttra sin välvilja mot dem,
som göra dem godt. Men deras tillgifvenhet är lika ostadig, som de sjelfva äro
ombytliga. Man behöfver blott studera apansigtet för att härom få en föreställning.
Dess rörlighet är otroligt stor. I ett ögonblick genomgår det alla tänkbara uttryck,
och det ser ut som om ansigtet knappt kunde följa med alla de hastiga rörelserna i
det inre.

Det är märkvärdigt, att alla apor, oaktadt deras förstånd, ofta låta narra och
öfverlista sig på det mest barnsliga sätt. När deras lidelser äro väckta, glömma de
helt och hållet sin egen säkerhet och kunna icke se den enklaste fälla. Malajerne
urhålka hårda kurbitser genom en trång öppning och fylla dem derefter med
födoämnen, i synnerhet socker eller frukter, som aporna tycka mycket om. Dessa sticka
nu händerna genom hålet för att komma åt sin älsklingsrätt och låta hellre fånga
sig än de släppa sitt tag. Så beherskas äfven de klokaste apor af sina lidelser –
ty värr är ju så äfven fallet med många menniskor.

I äldre skeden af jordens utveckling voro aporna utbredda öfver en större del
af jorden än nu. De lefde i södra Europa, i Frankrike och England. I närvarande
tid är deras utbredning inskränkt till de varma länderna. En jemn värme är ett
lifsvilkor för dem. Blott några babianer förekomma temligen högt uppe i bergen
och tåla kölden der bättre än man skulle tro. Nästan alla de öfriga aporna äro
ytterst känsliga för köld. Hvarje verldsdel har sina egna arter; Asien och Afrika
hafva dock åtminstone en gemensam. I Europa förekommer blott en art, som i ett
enda sällskap lefver på Gibraltars klippväggar under beskydd af denna fästnings
besättning. Gibraltar är för öfrigt ej den nordligaste gränsen för apornas utbredning;
ty en japansk apa går ända till 37° nordlig bredd. Söder ut finnas apor till
omkring 35° sydlig bredd, dock endast i gamla verlden; utbredningsområdet för nya
verldens apor sträcker sig blott från 28° nordlig bredd till 29° sydlig bredd. Hvarje
art har ett temligen inskränkt utbredningsområde, fastän det kan hända, att mycket
närstående arter finnas i vidt skilda länder af samma verldsdel.

De ojemförligt flesta apor äro skogsinvånare, blott en ringa del lefver i
bergstrakter. Hela deras kroppsbyggnad är lämpad för klättring, och derför vistas de helst
i träd. Alla äkta klippapor klättra deremot dåligt i träd och taga blott i nödfall
sin tillflykt till dem.

Aporna höra obestridligen till de lifligaste och, rörligaste däggdjur. Så länge
de söka föda, äro de icke stilla ett ögonblick. Detta beror till en del på
mångfalden af deras födoämnen. De hålla till godo med allt, som kan förtäras. Frukter,
lökar, rötter, frön, nötter, knoppar, blad och saftiga växtstjelkar bilda
hufvudbeståndsdelarne af deras måltider; men en insekt eller mask försmås ej heller, och ägg, unga
foglar o. d. äro rigtiga läckerbitar för dem. Sålunda hafva de alltid något att titta
på, att fånga eller plocka af, att lukta och smaka på, för att antingen uppäta eller
bortkasta det. Men sådana undersökningar erfordra mycken rörlighet, och derför är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free