- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
10

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 1:a Familjen: Gamla verldens apor (Catarrhini = Smalnäsiga apor)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kännetecken. Kroppens byggnad liknar menniskans, men de främre lemmarne äro längre,
de bakre kortare än hos henne. Ansigtet i synnerhet synes genom ögonens och
öronens form och ställning mera menniskolikt än hos alla andra apor. Svans saknas
alldeles. Hårbeklädnaden utgöres af långt, temligen tunt, slätt hår, som lemnar
ansigte och fingrar nakna; sittvalkar finnas merendels icke. Tandbyggnaden liknar
menniskans med undantag af hörntänderna, som hos de gamla hannarne uppnå en
rofdjurslik storlek. Alla hithörande apor bebo den gamla verlden och i större mängd
Asien än Afrika.

Pongo’er. – För mer än två tusen år sedan utrustade kartagerne en flotta i
afsigt att anlägga kolonier på Afrikas vestkust. Befälhafvare för denna flotta var
Hanno, som beskref sin resa i arbetet "Periplus Hannonis". Under resans lopp
grundlades sju kolonier, och endast brist på lifsmedel tvang de resande att vända om
förr än ämnadt var. Emellertid hade de då redan uppnatt Sierra Leone. I Hannos
reseberättelse förekommer ett för oss vigtigt meddelande, så lydande: »På tredje
dagen, sedan vi seglat derifrån och passerat eldströmmarne, kommo vi till en
hafsvik, kallad Sydhornet. I bakgrunden var en ö med en sjö och i denna åter en ö,
på hvilken funnos vilda menniskor. De flesta af dessa voro qvinnor med hårig kropp,
och tolkarne kallade dem »Gorillor». Männen kunde vi icke nå, då vi förföljde dem;
de undkommo lätt, emedan de klättrade öfver afgrunder och försvarade sig med
klippstycken. Vi fångade tre qvinnor, men vi kunde ej föra dem med oss, emedan
de betos och klöstes. Derför måste vi döda dem; vi flådde dem och skickade
skinnen till Kartago». Dessa hudar förvarades sedermera, såsom Plinius berättar, i
Junos tempel. Utan tvifvel kan Hanno med de vilda, håriga menniskorna endast
mena en menuiskolik apa, och äfven om antagligast är, att han haft schimpansen
för sig, kan man dock vara berättigad att med det historiska namnet »gorilla»
beteckna den i senare tider upptäckta största af alla apor.

Gorillan, infödingarnes »njina» eller »ingiine» (Anthropopithecus Gorilla,
fig. 4), är något mindre, men vida bredare öfver axlarne än en groflemmad man.
Hennes längd från hjessan till fotsulan är hos den fullväxta hannen 1,65 meter,
bredden från ena skuldran till den andra 95 centimeter. Hon utmärker sig, i jemförelse
med menniskan, bland annat genom den långa och grofva bålen med vågig, om ull
aflägset påminnande hårbeklädnad, de långa och starka armarne och derigenom att de
tre mellersta fingrarne på både fram- och bakhänder till största delen äro med hvar
andra förenade genom en hud. Härtill komma fruktansvärda hörntänder,
oproportionerligt stora händer, plattad näsa och framskjutande käkar. Större delen af
kroppen täckes af mörkgrått hår; de nakna delarne äro skiffergrå. Den af 13 par
refben omslutna bröstkorgen utmärker sig genom sin vidd.

Huru långt i det inre af Afrikas vestkust gorillan utbreder sig är ännu icke
utredt, men hennes område kan antagas sträcka sig från trakten af eqvatorn till
omkring 5° sydlig bredd i de stora urskogar, som genomskäras af floderna Gabun
och Fernando Vaz.

Efter det Savage beskrifvit gorillan, har i senare tider Du Chaillu lemnat
en skildring af samma djur. Hans framställningssätt är likväl föga egnadt att
ingifva förtroende, och Winwood Reade har till och med kommit till den slutsatsen,
att Du Chaillu aldrig dödat en gorilla. Af alla dem, som lemnat underrättelser
om gorillan, gör Reade intrycket af att vara den tillförlitligaste. »Då
schimpansen», säger han, »lefver i närheten af små öppna slätter, tyckes deremot gorillan
föredraga de tätaste skogarnes skymning. Hon springer på alla fyra. Än träffas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free