- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
13

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 1:a Familjen: Gamla verldens apor (Catarrhini = Smalnäsiga apor)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PONGO’ER.


lädergula öron. - Fordom ansågos öfra och nedra Guinea för schimpansens uteslutande
hemland; numera veta vi, att han äfven utbreder sig djupt in i Afrika ända till de
öfra Nilländerna. Han bebor skogarne i floddalarne och vid kusterna, men synes
föredraga torra framför fuktiga trakter.

Om schimpansens lefnadssätt berättar Savage i hufvudsak följande. »Man
finner sällan flera än 5, högst 10 till sammans. Det påstås, att flera ibland samla
sig till lek, då antalet lär kunna uppgå till 50, hvilka underhålla sig med skrik och
trummande på gamla trädstammar. Menniskors granskap undvika de så mycket
som möjligt. I träden tillreder sig schimpansen ett slags bo af hopböjda grenar och
qvistar, som läggas kors om hvar andra på någon tjockare gren 8 till 12 m. öfver
marken. Sällan förekomma flera än två bon på ett träd, dock har man en gång
påträffat fem sådana. Någon bestämd och stadigvarande uppehållsort hafva dessa
apor icke. Under hvila intager schimpansen vanligen en sittande ställning. Han
kan ej stå alldeles upprätt, utan lutar framåt och lägger händerna bakom nacken
eller på ryggen för att bibehålla jemvigten. Hans beqvämaste ställning är på alla
fyra. Han är en skicklig klättrare och svingar sig med förvånande lätthet öfver
betydliga afstånd från ett träd till ett annat. Icke sällan ser man »de gamle» sitta
under ett träd inbegripna i förtroligt samtal eller förtärande frukter, medan ungarne
hoppa omkring dem eller klättra från gren till gren. Schimpansens föda består
sannolikt af samma växter och frukter, som gorillan förtär. Icke sällan skall han
hemsöka bananer och fruktträd, som negrerne planterat mellan sina risfält, eller
infinna sig i öfvergifna negerbyar, der papayan växer i mängd, och der han
qvarstannar så länge han har tillgång på föda, hvarefter han åter företager större eller
mindre vandringar. - Schimpansen visar godt förstånd och stor kärlek till sina
ungar. En hona, som jemte två ungar anträffades i ett träd, steg skyndsamt ned
ur detta och sökte med den ena ungen fly undan i snåren, men återkom strax för
att rädda äfven den andra, klättrade å nyo upp i trädet och tog honom i sina
armar, då det dödande skottet träffade henne. En annan hona gjorde, alldeles
såsom en menniska, med handen en afvärjande åtbörd, då hon såg jägaren lägga an.
Då de såras, söka de stämma blodet genom att trycka handen mot såret eller lägga
gräs och blad på det samma, skrika äfven högt, ej olikt en menniska, som plötsligt
finner sig i stor fara.»

Infödingarne i vestra Afrika tro, att schimpansen fordom tillhört deras egen
stam, men till följd af sitt dåliga uppförande utstötts ur den samma. Detta hindrar
dem likväl icke att med god smak uppäta dessa sina antagna slägtingar.

Endast till sjelfförsvar synes schimpansen inlåta sig i kamp med menniskan.
Dervid slår han sina armar om motståndaren, drager honom intill sig och söker bita
honom, hvarvid hans starkt utvecklade hörntänder utgöra ett farligt vapen. Hos
niamniamfolket förena sig, enligt Schweinfurth, 20 till 30 beslutsamma jägare
med den kinkiga uppgiften att klättra i kapp med schimpanserna i de 26 m. och
derutöfver höga träden för att locka dem i nät, hvarefter de lätt döda dem med
lansstyng. Vid sådana tillfällen skola emellertid djuren kraftigt värja sig, till och
med rycka till sig spjuten, med hvilka de slå omkring sig. Långt mera farliga äro
likväl deras bett och deras seniga armars muskelkraft.

Schimpansen har i synnerhet i nyare tider ofta förts lefvande till Europa.
Vårt för honom främmande klimat har emellertid alltid snart dödat honom.
Deremot berättar man, att schimpanser i sin hemort uthärdat öfver 20 år i fångenskap
och derunder blifvit stora och starka. Hittills har man alltid iakttagit, att de fångna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free