- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
15

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 1:a Familjen: Gamla verldens apor (Catarrhini = Smalnäsiga apor)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ORANG-APOR. 15»

kuude icke lugnas förr än de lemnat rummet. Hvad vi icke kunnat uträtta ined
våld, erbjöds oss nu till vår stora förvåning godvilligt. Lugnad genom smekningar
och vänliga ord, lät han utan motstånd undersökningen fortgå, förde sjelf min hand
till det sjuka stället och tycktes med bedjande blickar anhålla om hjelp. Han
böjde-hufvudet bakåt och lät sig villigt fasthållas i denna ställning. De erforderliga snitten
utfördes raskt utan att han gaf ett ljud ifrån sig. Sedan en mängd tunt var
runnit ut, blef andedrägten lättare, ett uttryck af glädje och välbefinnande utbredde
sig öfver sjuklingens ansigte, han tryckte tacksamt våra händer och omfamnade
förnöjd sin vårdare. Ty värr var operationen icke tillräcklig för att rädda hans KL
Lunginflammationen grep allt mera omkring sig. Så modigt och förståndigt djuret
förhållit sig under kirurgens hand, lika villigt intog det de föreskrifna läkemedlen.
Mildt och tåligt fördrog det sina plågor ända till sista ögonblicket och dog icke
såsom ett djur, utan som en menniska dör.»

* *

Orang-apor. - Från de afrikanska menniskolika aporna skiljer sig den asiatiskar
vanligen kallad Orang-utan (skogsmenniska), origtigt »orang-utang», men på
Borneo »meias» eller »majas» -(Simia satt/rus, fig. 6), genom betydligt längre annar,
som nå ända ned till fotknölarne, och genom upptill tillspetsadt hufvud med mycket
framstående käkar. Så länge han är ung, liknar hufvudet i hög grad ett
mennisko-barns, men med tilltagande ålder framträder det djuriska, så att skallen blott svagt
påminner om den unga apans.

Den största orang-utau-hanne, som Wallace dödade, var 1,35 m. hög och
mätte med utsträckta armar 2,4 m. Kroppen är bred öfver höfterna, och magen är
mycket utstående. Halsen är kort och försedd med veck framtill, emedan djuret har
en stor strupsäck, som kan uppblåsas. De långa extremiteterna hafva äfven långa
händer och fingrar. De flata naglarne saknas ofta på bakhändernas tumme.
Tand-byggnaden är fruktansvärd och i synnerhet hörntänderna framstående, underkäken
är längre än öfverkäken, lapparne äro tjocka och rynkiga, näsan är flat, och
skiljeväggen fortsattes nedom nä svingarne; ögon och öron äro små, men. till formen
liknande menniskans. Hårbeklädnaden är sparsam på ryggen, mycket tunn på bröstet,
men så mycket längre och rikligare på kroppens sidor. I ansigtet utvecklar den sig
till skägg. På hufvudet och underarmen är håret uppåtrigtadt, för öfrigt växer det
nedåt. Ansigtet och inre handytorna äro fullkomligt nakna, bröstet och fingrarne
nästan likaså. Hårets färg är vanligen mörkt -roströd, mera sällan brunröd, mörkare
på ryggen och bröstet; skägget är ljusare. De nakna delarne hafva en blågrå eller
skiffergrå färg. Gamla hannar skilja sig från honorna genom sin storlek, tätare
och-längre hår, rikare skäggväxt samt egendomliga, halfmånformiga valkar på kinderna.
De yngre djuren äro skägglösa, men hafva för öfrigt en rikare hårväxt och
mörkare-färg än de gamla.

Denna apa var känd redan i forntiden. Plinius berättar, att på de indiska
bergen funnos satyrer, »ondsinta djur med menniskoansigte, hvilka än gå upprättv
än på alla fyra och på grund af sin snabbhet endast kunna fångas, när de äro
gamla eller sjuka». Hans berättelse har under tidernas lopp blifvit vidare utmålad
och vanstäld, så att man slutligen nästan glömt, att det är fråga om djur, och gjort
aporna nära nog till vilda menniskor.

Tack vare Wallace’s forskningar känna vi bättre orang-utanens lif i fritt
tillstånd än de andra menniskolika apornas. »Man vet», säger han, »att orang-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free