- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
22

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 1:a Familjen: Gamla verldens apor (Catarrhini = Smalnäsiga apor)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 APOR.

I den andra underfamiljen bland gamla verldens apor förena vi Hundaporna
(Cynopithecini), hvilka kännetecknas af en mera utdragen nos, kortare armar,
regelbundet förekommande svans och sittvalkar äfvensom, med några undantag,
kindpåsar. För öfrigt hafva de i hög grad vexlande former. De utbreda sig öfver gamla
verldens varma länder, särdeles Indien till Himalaya, bortre Indien, Cochinchina,
malajska öarne, södra Arabien och hela Afrika med undantag af Saharas östra del,
äro de lifligaste och rörligaste af alla apor, kloka, men till en stor del elaka och
öfver allt mer eller mindre skadliga genom den förödelse de anställa på trädgårdar
och odlingar.

Semnopiteker eller Smalapor. - Dessa äro smärta och lätt byggda apor med
långa, spensliga lemmar och mycket lång svans, litet, högt hufvud, naket ansigte,
kort nos och utan kindpåsar. Deras sittvalkar äro små. Tandbyggnaden liknar
ma-kakernas och babianernas (hvilka vi längre fram få göra bekantskap med) deri, att
den bakersta kindtanden i underkäken är försedd med en särskild knöl. Till sin inre
byggnad utmärka sig semnopitekerna liksom de följande, koloberna, derigenom att
den förlängda magsäcken genom två insnörningar, sådana vi eljest finna på
stortarmen, är delad i tre afdelningar, mera till utseendet än till gagnet liknande
idis-larnes magsäckar. Händerna hafva långa fingrar, men tummen på framhänderna är
kort och obrukbar till att gripa med. Hårbeklädnaden är särdeles fin och färgen
vacker hos alla, hos en art högst egendomlig. På hufvudet är håret ofta rikare
utveckladt än på den öfriga kroppen.

Alla semnopiteker bebo Sydasien, så väl fastlandet som öarne. Här lefva de i
större eller mindre skaror i skogarne, helst i närheten af flodstränderna, men lika
gerna i granskapet af byar och planteringar.

Den märkvärdigaste arten i denna grupp är Hulmanen (SemnopitJiecus
en-telhis, fig. 8), indernes heliga apa. Han är ungefär 1,57 m. läng, hvaraf omkring
97 cm. komma på den långa svansen, som slutar i eif tofs. Pelsens färg är gulhvit,
de nakna delarnes mörkviolett. . Ansigte, händer och den styfva hårkammen öfver
ögonen äro svarta, det korta skägget gulaktigt.

Hulmanen intager en af de mest framstående platsema bland hiuduernes
trettio millioner gudomligheter och har sedan urminnes tider åtnjutit denna ära. Jetten
Ravan, så berättar den gamla indiska sagan, bortröfvade Sita, Schri-Kamas gemål,
och förde henne till sin bostad på ön Ceylon. Men hulmanen befriade damen och
återförde henne till Schri-Rama. Från den tiden anses han som en hjelte. Man
berättar mycket om hans klokhet och snabbhet, och honom har man äfven att tacka
för den prisade frukten »mango», som han stal ur jettens trädgård. Till straff for
denna stöld dömdes han till bålet, men släckte ut elden, hvarvid han likväl brände
ansigtet och händerna, som allt sedan detta tillfälle förblifvit svarta.

Denna apa har först i senare tid blifvit känd i Europa, oaktadt hon är så
allmän i sitt fädernesland, eller kanske just på grund deraf, emedan ingen tänkte på
att uppstoppa och sända till vår verldsdel ett så vanligt djur. Dertill kommer, att
det är förbundet med verklig lifsfara att döda det heliga djuret, som i nästan hela
Indien skyddas och vördas som en gud. En regerande furstefamilj påstår sig
härstamma från hulmanen. En portugisisk vicekonung af Indien, Constantino de
Braganza, bortröfvade ur en ceylonsk furstes skattkammare en hulmantand och
fick kort derefter mottaga en beskickning från konungen af Pegu, som lät bjuda

honom 300,000 cruzader, om han ville afstå den dvrbara klenoden till honom.

. "

An i dag åtnjuter hulmanen samma aktning som fordom. Inderne tillåta ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free