- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
28

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 1:a Familjen: Gamla verldens apor (Catarrhini = Smalnäsiga apor)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 APOR.

Men jag erfor äfven tillräckliga bevis på dessa apors okynne. En af mina
vänner egde en sådan apa, som var honom i högsta grad tillgifven, men omöjligen
kunde vänjas vid renlighet. Då han lekte med henne,-nedsmutsade hon honom på,
det oanständigaste, oaktadt både stryk och andra upptuktelsemedel. Hon var äfven,
mycket tjufaktig och stal alla glänsande föremål, som hon kunde komma å£. En
dag såg min vän, att apan hade begge kindpåsarne fullproppade och fann i den ena
två och i den andra tre guinéer, som hon stulit från ett i samma hus beläget kontor.

En markatta förde jag med mig till min hemort. Hon förvärfvade sig snart
mina föräldrars och andra personers tillgifvenhet, men gjorde sig dock skyldig till
en mängd upptåg. Hon gjorde min mors höns alldeles förtviflade; ty det tyckte»
vara hennes högsta nöje att jaga och skrämma dem. Ingen hade så fint väderkorn
på, hvar hönorna lagt sina ägg,- som Hassan (så var apans namn). Hönorna måtte
bära sig åt hur de ville, så sökte han reda på äggen och sörplade i sig deras
innehåll. En dag, då han åter visade sig nersmord med ägg-gula, fick han stryk och
ovett af min mor. Dagen derpå kom han till henne med ett helt hönsägg, lade det
helt sirligt framför henne, gnäggade sjelfbelåtet och gick sin väg. Mjölk och ännu
mer grädde utgjorde hans högsta förtjusning, och han begagnade hvarje tillfälle att
tillfredsställa sin lystnad. Då han äfven härvid blef ertappad och bestraffad,
använde han sedermera ett listigare förfaringssätt. Han tog nemligen mjölkbunken
med sig upp i ett träd och tömde den der i allsköns rö. I början kastade han
vårdslöst ifrån sig de tömda kärlen, som naturligtvis nästan alltid sönderslogos;
derför blef han afstraffad, och till min moders innerliga förnöjelse återstälde han nu till
henne regelbundet de tomma, men oskadade bunkame! Det var särdeles lustigt att
se honom, då han kommit upp på en varm kakelugn; när hettan blef för stark
för honom, hoppade han förtviflad omkring än på det ena benet, än på det andrar
men han hade ej det vettet att lemna den heta vistelseorten, förr än han blef
ordentligt bränd. Han förhöll sig alldeles likgiltig mot alla våra husdjur, men slöt
sig med innerlig vänskap till en babianhona, som jag likaledes hade fört med mig
hem, och lät henne smeka och vårda sig som en liten oförståndig apunge. Om
nätterna sof han ständigt i babianens famu, och de höllo hvar andra så fast omfamnader
att det såg ut, som om de utgjorde en enda kropp. Babianen och markattan
under-höllo en lång konversation, bestående af åtskilliga korta struptoner, och de förstodo
hvar andra helt säkert förträffligt. Oaktadt sin ålder visade Hassan sin vårdarinna
barnslig lydnad. Han följde henne öfver allt och företog aldrig längre Utflygter
utan hennes sällskap. Till och med våldsamheter fördrog han af henne utan att
vredgas. Mot oss var han älskvärd, men uppgaf aldrig sin sjelfständighet. Haii
kom, när man kallade på honom - om han ville; i annat fall svarade han
visserligen, men rörde sig ej ur fläcken. När vi togo fatt honom och fasthölle honom
med våld, förstälde han sig ej sällan mästerligt och bar sig stundom åt, som om
han var på väg att dö; men så snart han släpptes lös, hämnades han genom
ätt-bitas och flydde sedan undan med sjelfbelåtet gnäggande.

Den grågröna markattan, arabernes »Abulandj» (Cercopithecus sdbceus7
fig. 10), har en längd af l m., hvaraf hälften kommer på svansen, och utbreder sig
från Abessinien åtminstone till Nilens vestliga tillflöden, troligen ända till Vestafrika,

Makaker. - Med namnet "Makak" eller "Makako" betecknar man på
Guineakusten apor i allmänhet, men inom vetenskapen har man förbehållit detta namn åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free