- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
30

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 1:a Familjen: Gamla verldens apor (Catarrhini = Smalnäsiga apor)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 APOR.

en ej synnerligen talrik grupp, hvars medlemmar lefva dels i sydöstra Asien, dels i
Afrika.

I jemförelse med de föregående hafva alla hithörande arter en mera
undersät-sig kroppsbyggnad, medelmåttigt långa, kraftiga lemmar, utstående nos, på
fram-händerna korta, på bakhänderna betydligt längre tummar och stora sittvalkar på det
nakna sätet. Svansen är af vexlande längd, hos somliga nästan lika lång som
kroppen, hos andra försvinner den deremot alldeles.

Under tertiärtiden voro makakerna eller dem närstående former utbredda öfver
en stor del af södra Europa, och äfven under nutiden gå de längre upp mot
norden än några andra apor. De kortsvansade arterna bebo Nordafrika och Japan, de
långsvansade Ostindiens fastland och öar. De representera på visst sätt markattorna,
men likna äfven i flera afseenden babianerna och kunna alltså anses bilda en
föreningslänk mellan dessa begge grupper, Detta uttalar sig äfven i deras lefnadssätt:
än lefva de, liksom markattorna, i skogar, än åter, såsom babianerna, i klipptrakter.

Den art, som oftast kommer till Europa, är Ma k ak e n eller Java-apan
(Macacus cynomolgus, fig. 11), som uppnår en längd af l, 15 ni., hvaraf 58 cm.
komma på svansen. Han har en jemförelsevis långsträckt kropp, och hufvudhåret är
hos hannen tilltryckt, hos honan på midten uppstruket till en kam. Ofvan är han
grönbrun, under hvitgrå. Ansigtet är blygrått, öronen svarta. Han förekommer i
hela östra Asien, i synnerhet finnes han i mäugd på de stora Sundaöarne och lefver
i små trupper af 10 till 50 stycken så väl i urskogarne ända till 1600 m. höjd som
äfven i inangrovesnåren vid kusterna, der han under ebben samlar krabbor och
musslor.

Mindre ofta kommer deremot till Europa eil närstående art, Ha 11 apan,
inder-nes »Munga» eller »Malbruk» (Macacus sinicus, fig. 12, till venster). Hans
kroppslängd belöper sig blott till 45 cm., svansen till lika mycket. Kroppen är temligen
smärt b}^ggd, nosen är hoptryckt och utstående och hufvudhåret går strålformigt ut
från hjessan. Färgen är grågrön, på undersidan något ljusare; händerna och öronen
äro nästan svarta. Till lynne och karakter är mungan en äkta apa, och hans
munterhet, efterhärmningslust och läraktighet göra honom till ett angenämt sällskap.
Han bebor de tätare skogarne i Malabar, der de infödde betrakta honom som ett
heligt väsen och tillåta honom icke blott att husera efter behag i deras trädgårdar,
utan anlägga till och med tempel och fruktträdgårdar för hans räkning.

Bundern (Macacus Rhesus, fig. 12, till höger) har en längd af 50 till 65 cm.r
utom svansen, som är ungefär 20 cm. lång. Han har en stark, undersätsig
kroppsbyggnad ; hårbeklädnaden är på öfverkroppeii riklig, på underkroppen mera sparsam.
Färgen är ofvantill grönaktig eller blekgrå, på låren med en ljusgul anstrykning,,
på undersidan hvit. Svansen är på öfversidan grönaktig, på undersidan grå.
Ansigtet, öronen och händerna äro ljust kopparfärgade, sittvalkarne högröda. Denna
apart har stor utbredning öfver Indiens fastland och påträffas ända upp på Himalayar
åtminstone i de djupa, varma dalarne i detta bergdistrikt.

Äfven bundern tillhör indernes heliga apor. »I närheten af Bindrabun
(Ap-skogen)», säger kapten Johnson, »finnas öfver hundra väl skötta trädgårdar,
uteslutande till förmån för dessa apor. Jag bodde en månads tid i denna stad i ett
hus, som tillhörde en rik inföding. Huset hade inga dörrar, och aporna kommo ofta
in i det rum der jag uppehöll mig och togo bröd och andra saker från bordet midt
för våra ögon. Under vår sömn brandskattade de oss äfven på annat sätt. Med en
eller två ungar under buken och dessutom belastade med bröd, socker och andra före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free