Print (PDF) - On this page / på denna sida - Första Familjen: Gamla verldens apor (Catarrhini = Smalnäsiga apor).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otroligt seglifvade de äro. Om kulan ej träffade i hufvudet eller på skulderbladet, gingo
de alltid förlorade för oss. Ett hagelskott bekom dem nästan ingenting; de förde
handen till de sårade ställena, gnuggade dem litet och fortsatte sin väg som om ingenting
händt. Slutligen hade vi blifvit så djerfva, att vi trodde sådana jagter aldrig kunna
medföra någon fara. Men vi blefvo snart öfvertygade om motsatsen. Då jag i
sällskap med hertigen af Koburg-Gotha for andra gången färdades genom Mensa-dalen,
gjorde en af abessinerne oss uppmärksamma på några babianer, som, ovanligt nog,
hade tagit plats i några temligen höga träd. Naturligtvis rustade man sig genast
till jagt, ehuru jag afrådde derifrån, emedan jag förmodade, att hufvudstyrkan skulle
befinna sig på andra sidan af berget. Då vi kommit in i en sidodal, fingo vi också
se en af de största skaror, vi någonsin påträffat. Vi aflossade öfver tjugu skott, flera
af babianerna dödades, många blefvo sårade och hela flocken blef småningom
tillbakadrifven upp på bergsryggen. I början sköto vi från dalbottnen; men snart
sökte vi på den gent emot liggande sluttningen en säkrare ståndpunkt, ty de lika
förskräckta som uppretade djuren fattade hvarje sten, som ]åg i deras väg, och
rullade den ned i dalen. Hertigens jägare försäkrade, att han sett en gammal hanne
klättra upp i ett träd med en stor sten under armen och derifrån kasta ned den mot
oss. Flera af stenarne susade i början så nära förbi våra hufvuden, att vi insågo det
lifsfarliga i vår ställning cch ordentligt flydde till en lugnare position. Under hela
fäktningen var dalgången fullkomligt spärrad för vår karavan, som kom efter; ty
babianerna rullade ned stenar, större än ett menniskohufvud.
Sedan jag sjelf sett dessa djur i deras fria tillstånd, förefaller det mig alls icke
osannolikt, att de i ögonblick af största fara gå anfallsvis till väga mot menniskan,
hvilket påstås af så väl araber och abessiner som af goda iakttagare, sådana som
Rüppel och Schimper.
Störst inom detta slägte är Dscheladan (Gynoceplialiis Gelada), hvilken
förekommer på ungefär samma ställen som kappbabianen och enligt somliga uppgifter
når en menniskas storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
