- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
44

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 2:a Familjen: Nya verldens apor (Platyrrhini)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

APOR.

en femte hand, i det han genom kraftiga muskler kan sammanrullas i spetsen och
användas till gripverktyg. Framhändernas tumme kan ej sättas mot de öfriga
fingrarne i samma grad som bakhändernas. Naglarne äro flata. I stället för 32 tänder,
så som gamla verldens apor, hafva de 36, emedan kindtänderna äro 6 till antalet i
hvardera käkhalfvan. Kindpåsar och sittvalkar saknas alltid. Näsans skiljevägg är
bred. Ingen medlem af familjen uppnår någon betydligare storlek, och ingen har
utstående näsa. Pärgen är visserligen omvexlande, men aldrig så brokig som hos
inånga asiatiska och afrikanska apor.

Deras geografiska utbredning inskränker sig till Sydamerika. Norra gränsen
för deras förekomst bildas af Karaibiska hafvet och Panamanäset, den vestra af
Anderna, den östra af Atlantiska hafvet och den södra ungefär af 25:te breddgraden.
Alla äro träddjur och hafva företrädesvis sitt hem i urskogarne, i synnerhet i
vattenrika eller sumpiga trakter. Endast i nödfall komma de ned på marken; till och med
för att dricka lemna de ej- träden, utan gå på slingerväxter och nedhängande grenar
ända ned till vattnet. Det är väl möjligt, att några af dessa apor kunna färdas
hundratals mil, utan att någonsin på hela vägen vidröra jordytan. Träden erbjuda
dem allt hvad de behöfva, ty deras föda består af växtdelar, insekter, spindlar,
fogel-ägg eller fogelungar och honung. De flesta arterna äro i rörelse om dagen, men
några äro skymnings- eller verkliga nattdjur. Oaktadt de i svansen hafva en »femte
hand», äro de i vighet underlägsna gamla verldens äkta trädapor. De gå dåligt och
alltid på alla fyra.

Med afseende på själsegenskaperna stå de långt efter sina asiatiska och
afrikanska slägtingar. De äro visserligen milda och godmodiga, men också dumma och
oläraktiga. Dertill äro de fega och rädda, ur stånd att skilja verklig från inbillad
fara, och våga endast försvara sig mot svaga djur. Moderskärleken är lika starkt
utvecklad hos dem som hos gamla verldens apor. De föda en eller två ungar i
sänder, som de älska, smeka, vårda och beskydda med en beundransvärd omsorg.

De göra menniskan ingen eller obetydlig skada. Några få arter begå stundom
snatterier i åkerfält, som ligga nära skogen, men dessa kunna ej på långt när
jemföras med de härjningar, gamla verldens apor åstadkomma. Deremot jagas de för
köttets och skinnets skull. För Sydamerikas infödingar är apan ett vigtigt djur, ty
hennes kött utgör en betydlig del af deras föda. Vanligen använda de vid jagten
båge, men ej sällan ett blåsrör och små förgiftade pilar, som ofelbart döda, äfven
om blott huden genomborras. Med samma vapen förskaffa de sig äfven apor lefvande,
»När arekunerne», säger Schombtirgk, »vilja fånga och tämja en gammal, vild apar
bestryka de pilen med svagt urarigift. Då djuret bedöfvadt faller ned, utsuges såret
genast; derefter nedgräfva de apan i jorden ända till halsen och hälla i henne en
stark lösning af salpeterhaltig jord eller sockerrörssaft. Sedan patienten hemtat sig
något, blir hon uppgräfd och omvirad som ett lindebarn. I denna tvångsjacka får
hon under några dagar endast sockersaft till dryck och i salpetervatten kokt, starkt
kryddad mat till föda. Lyckas ej denna våldsamma kur, Upphänges hon i rök under
någon tid. Snart lägger sig nu raseriet; det lömska ögat blir mildt och bedjande.
Då lösas banden, och äfven den vildaste apa tyckes nu fullkomligt hafva glömt, att
det var en tid, då hon lefde fri i urskogen.»

Man indelar den nya verldens apor i tre underfamiljer, bland hvilka
Gripsvans-aporna (Gymnurce) intaga första rummet. Deras på undre delen af spetsen nakna
gripsvans med allt jemt i längd aftagande kotor skiljer dem från de öfriga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free