Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -
2:A ORDNINGEN: Apor (Simiae) - 2:a Familjen: Nya verldens apor (Platyrrhini)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELAPOB. 4T
Om dagen uppehålla de sig helst i skogens högsta träd; vid nattens inbrott
begifva de sig ned i den tätare småskogen, der de sofva. Långsamt, nästan
krypande klättrar vrålapan från gren till gren, långsamt afplockar hon blad och
knoppar och långsamt för hon dem till munnen. När hon är mätt, sätter hon sig i
nedhukad ställning eller sträcker ut sig långs en gren, låter alla fyra lemmarne hänga
stelt ned och håller sig blott fast med svansen. Hvad en gör, göra de öfriga efter,
långsamt och tanklöst. - Svansen är otvifvelaktigt vrålapornas vigtigaste
rörelseverktyg. Hufvudsakligen tjenar han till att gifva deras långsamma rörelser nödig
säkerhet, men de använda honom äfven till att fatta föremål och draga dem till
sig. De hafva större styrka i svansen än i händerna. Bojmusklerna i
svansspetsen äro så starka, att de, liksom en urfjäder, alltid hålla honom hoprullad.
Vrålapan kan hänga upp sig med svansspetsen, om denna blott är slagen ett halft hvarf
omkring grenen. Ännu i dödsstunden förmår svansen uppbära kroppens tyngd, och
Azara berättar till och med, att man stundom ser till hälften förruttnade carayor
ännu qvarhänga vid en gren. - Få andra djur äro så uteslutande bundna vid
träden som vrålaporna. Humboldt säger, att de icke skulle vara i stånd att företaga
en vandring på släta marken, och Rengger bestrider eftertryckligt indianernes
påstående, att de kunna gå öfver breda strömmar. »De äro så rädda för vatten»,
säger han, »att om de genom en öfversvämning blifvit isolerade på ett träd, de hellre
hungra i hjel än försöka simma till ett annat träd.»^ - När vrålapan ej är utsatt
för förföljelse, uppehåller hon sig inom ett bestämdt område af högst en mils
omkrets. Ofta stannar en familj under hela dagen qvar i ett och samma träd. Högst
sällan ser man dem ensamma. Familjen håller troget samman. Det är ej svårt att
få se dem, emedan de förråda sin närvaro genom sitt tjut, i synnerhet morgon och
afton och oftast under den varma årstiden. Under kall eller regnig väderlek samt
nattetid hör man dem sällan. Rengger påstår till och med, att de aldrig gifva
något ljud ifrån sig om natten. Ibland kunna de hålla på med att tjuta under hela
timmar, med korta afbrott. Humboldt öfvertygade sig om, att nian kunde höra dem
på l1/., kilometers afstånd; prinsen af Wied tror, att de kunna höras på ännu längre
håll. - Allt hvad vrålapan behöfver finner hon till öfverflöd i träden; hon förtär
frukter, frön, blad, knoppar och blommor, sannolikt äfven insekter, ägg och
fogel-ungar. - Honan föder i juni eller juli en unge. Enligt indianernes utsago visa
mödrarna sig temligen likgiltiga for sina ungar; men prinsen af Wied säger
uttryckligen: »Fara stegrar moderns omsorg, och till och med dödligt sårad
öfvergif-ver hon icke sin unge». - Man bryr sig sällan om att tämja vrålapor, emedan da
ej utgöra något underhållande sällskap. Deremot jagas de ifrigt så väl för skinnets
skull som för köttet, hvilket är mycket omtyckt af indianerne.
Spindelapor. - Spindel apor na (Atéles) utmärkas genom en ytterst spenslig
kroppsbyggnad och långa, skinntorra lemmar. De representera i nya verlden
gibbo-nerna, men sakna dessas ofantliga snabbhet och liflighet. Hufvudet är mycket litet,
ansigtet skägglöst, framhandens tumme saknas eller är förkrympt. Spindelapornas
hemland är Sydamerika intill 25° sydlig bredd. De vistas i de högsta trädens kronor.
Af cle i Guyana lefvande spindelaporna är i synnerhet Koaitan (Atéles paniscus,
fig. 18) allmän. Koaitan är en af de större i slägtet, dess kroppslängd utgör ungefär
1,25 m., hvaraf mer än hälften kommer på svansen. Hårbeklädnaden är grof, längre
på skuldrorna, i pannan bildande en upphöjd kam, och glesare på kroppens under-<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0067.html
