- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
60

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

3:E ORDNINGEN: Halfapor (Prosimii) - 1:a Familjen: Lemurer (Lemuridæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppehålla sig blott i träden, och många äro så godt som främmande på marken.
Några utmärka sig för mycken vighet, andras rörelser äro visserligen alltid säkrar
men långsamma och spöklikt ljudlösa. Deras föda i fria tillståndet utgöres af
frukter eller små ryggradsdjur och insekter. I fångenskap vänja de lifligare arterna sig
lätt vid sin vårdare, hvaremot de öfriga äro tröga att uppfatta betydelsen af
vårdarens omsorger.

Första Familjen: Lemurer (Lemuridæ).

Hos lemurerna stå liksom hos aporna tänderna i slutna rader. Framtänderna
i öfverkäken äro små och lodräta, i underkäken deremot större och något
framåt-lutande. - Deras egentliga hemland är Madagaskar och kringliggande öar, men
dessutom utbreda de sig tvärs öfver mellersta Afrika från östra till vestra kustenr
hvarjemte en och annan äfven anträffas på sydasiatiska öarne.

Alla lefva sällskapligt i mindre eller större skaror i skogarnes träd. Under
dagen draga de sig till baka till skogens mörkaste ställen eller ihåliga trädstammarr
huka sig ned eller rulla i hop sig och sofva. Deras ställningar äro dervid högst
egendomliga. Antingen sitta de på bakdelen, haka sig fast med händerna, sänka
hufvudet djupt ned mellan armarne och linda svansen omkring hufvudet och skuldrornaf
eller rulla de i hop sig, två och två till sammans, till en boll och linda svansarne
omkring hvar andra. Dessa halfapors sömn är mycket lätt. En flugas surrande eller
ljudet af en skalbagges steg är nog for att väcka dem. När skymningen inbrytery
muntra de upp sig, putsa och släta sin pels, låta höra sin oftast temligen högljudda
och oangenäma stämma och börja så vandringen genom sitt luftiga jagtområde.
Somliga arter visa dervid stor rörlighet och vighet. Andra deremot smyga förstulet
och med ohörbara steg långsamt från gren till gren; ve den sorglöst sofvande fogel,,
på hvilken deras blick faller! Och med honom är äfven hans afkomma, ägget i hans
bo förloradt. - Eu jemn och temligen hög temperatur är ett behof för lemurerna;
köld. gör dem missmodiga och sjuka. Deras själsbegåfning är ringa: blott några få
utgöra här vid lag ett aktningsvärdt undantag. Alla äro skygga och rädda, ehuru
de försvara sig modigt, om man fångar dem.

Indrier. – Främst bland halfaporna ställa vi Indri (Lichanotus), som inom
denna ordning på visst sätt representerar, hvad de menniskolika aporna äro
momföregående ordning: tandformeln är numeriskt den samma som menniskans, och
svansen är förkrympt till en kort stump. Hufvudet är jemförelsevis litet, med spetsig
nos; ögon och öron äro små, de sistnämnda på insidan nakna, på utsidan deremot tätt
beklädda med hår och för öfrigt nästan dolda inom pelshåren. Framlemmarne äro
kortare än baklemmarne; så väl framhänder som bakhänder hafva en väl utvecklad
och fri tumme, medan de öfriga fingrarne äro till hälften af sin längd förenade med
hvar andra. På Madagaskar, der dessa djur hafva sitt hem, bära de vanligast
namnet »babakut» (af »haba», pappa och »koto», liten gosse) och hållas i stor vördnad
af infödingarne på grund af den föreställningen, att deras själar tillhört dessas
aflidna förfäder eller slägtingar. De låta äfven tämja sig, och »i vissa trakter af
Madagaskar», säger Pollen, »inöfvar man babakuten till fogeljagt, hvarvid han lär
göra lika god tjenst som den bäste hund, ty oaktadt han är en fruktätare, försmår
han ingalunda små foglar och förstår att med största skicklighet fånga dessa för atfc
få sig en läckerbit, så förtjust som han är i fogelhjerna».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free