- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
68

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

3:E ORDNINGEN: Halfapor (Prosimii) - 2:a Familjen: Vristdjur (Tarsidæ) - 3:e Familjen: Fingerdjur (Leptodactyla)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ö gängse saga berättar, att spökdjuret fordom varit så stort som ett lejon.
Infödingarne hysa en sådan fruktan för den oskadliga varelsen, att de ögonblickligen lemna
sina odlingar, om han der visar sig. - Om dagen döljer spökdjuret sig på mörka,
fuktiga ställen bland skogarnes tätaste löfverk eller i ihåliga träd äfvensom mellan
de stora bambustammarnes rötter. Vanligen ser man en hanne och en hona till
sammans. I sitt sätt att sitta och hoppa påminner det ovilkorligen om en löfgroda;
det kan göra språng om nära l meters längd. Det är ett renligt djur. Dess föda
utgöres af insekter och ödlor och det synes i allmänhet försmå frukt. Om dagen
sofver det mycket och skyr ljuset. Sällan gör spökdjuret buller, låter på sin höjd
höra ett enkelt hväsande läte och blir vid passande vård snart tamt och mycket
vänligt samt vill gerna smekas.

Tredje Familjen: Fingerdjur (Leptodactyla).

Denna familj utgöres af ett ända till nyaste tid knappt mer än till namnet
kändt djur. I slutet af förra århundradet erhöll en resande, Sonnerat, från en
skog på Madagaskars vestkust två högst besynnerliga djur af en art, om hvilkens
tillvaro ingen dittills haft någon kännedom. Till och med för inbyggarne på öns
östra kust voro de okända; då decsa fingo se djuren, utropade de förvånade: »Aye,
aye!» och efter detta utrop uppkallade Sonnerat det nyupptäckta djuret. Ett af
Sonnerat öfversändt uppstoppadt exemplar och ett jemväl dödt exemplar, som
öfver-fördes 1844, voro de enda man kände i Europa ända till år 18G2, då Zoologiska
Sällskapet i London erhöll två fingerdjur, som fångats på Madagaskar och af hvilka
det ena ännu lefde.

Fingerdjuret eller Aye-ayen (Chiromys madagascariensis, fig. 30) står
otvifvelaktigt mycket närmare halfaporna än gnagarne, till hvilka han äfven blifvit
räknad. De begge framåtrigtade framtänderna kunna nemligen endast vid ett flygtigt
betraktande jemföras med egentliga gnagaretänder, och i allt öfrigt har han ingen
likhet med någon gnagare. Fingrarne på framhänderna äro det egendomligaste för
honom. Han uppnår en längd af 1 meter, hvaraf 45 cm. utgöra längden från
nosspetsen till svansroten och mer än 50 cm. komma på svansen.

Sonnerat beskrifver honom på följande sätt: »Aye-ayen har på hvarje fot
fem fingrar, hvaraf framfötternas äro mycket långa och något krökta, hvilket gör
att han går mycket långsamt. Dessa fingrar äro försedda med krökta naglar. De
två yttersta lederna på mellanfingern äro långa, smala och nakna: han använder dem
för att ur trädens springor framdraga de maskar, som utgöra hans föda, och för att
stoppa dem i munnen; sannolikt begagnar han dem äfven för att hänga sig vid
träd-grenarne. Bakfötterna hafva fyra med krökta klor försedda fingrar; den femte eller
inre bildar tummen och har en flat nagel, liknande menniskans naglar. Aye-ayen
har i hvardera käken två framtänder, som stå mycket nära till sammans och se ut
som en papegojas näbb: de undre äro mycket starkare än de öfre. Han har stora,
breda och flata öron: de äro svarta, glatta, glänsande och på utsidan besatta med
långa hår. Öfver ögonen och näsan, på kinderna och hakan har han knippen af
långa hår. Hela djuret är beväxt med hvitaktiga fjun eller fina hår, bland hvilka
långa svarta hårstrån framsticka. Haka och strupe äro smutshvita. Svansen är flat,
yfvig och besatt med långa hår, och fastän den ser alldeles svart ut, äro håren på den
dock hvita från roten ända till halfva längden. Om dagen ser aye-ayen ingenting;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free