- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
69

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -

3:E ORDNINGEN: Halfapor (Prosimii) - 3:e Familjen: Fingerdjur (Leptodactyla)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINaEEDJUR.

69

hans öga är rödaktigt och stirrande som ugglornas. Han är mycket trög,
följaktligen äfven mycket mild. Jag hade en hanne och en hona, men de lefde ej längre
än två månader; jag fodrade dem med kokt ris».

Jag har haft tillfälle att iakttaga den aye-aye, som lefde några år i London.
Han har bokstafligen ingen nämnvärd likhet med något annat däggdjur. I flera
hänseenden påminner han om öronmakierna, men hela hans yttre har en alldeles
egendomlig pregel. Han är ett fullkomligt nattdjur och mera ljusskygg än något
annat af mig kändt däggdjur. Först sedan natten fullt inträdt, får han lif och
kominer fram ur sitt mörka gömställe. Vid skenet af ett ljus flyr han genast
till baka och visar då stundom rätt stor snabbhet. Eljest äro hans rörelser
långsamma och tröga. Hans gång liknar ’nattapornas, fastän den är mycket lång-

Fig. 30. Fingerdjur (Chiromys madagascariensis).

st.

sammare. Dervid står bakkroppen mycket högre än framkroppen, som han stöder
på de utspärrade och starkt krökta fingrarne; svansen sträcker han vågrätt ifrån sig
utan att låta honom släpa på marken. Hvarje steg tyckes utföras med
öfverläggning; åtminstone tager han sig tillräcklig tid dertill. Om Sonnerat har observerat
rigtigt, måste han haft att göra med en ovanligt godmodig aye-aye. Den, som jag
såg, var ingenting mindre än mild, utan tvärt om mycket lättretlig och vresig. Nar
man närmade sig till honom, hväste han som en katt. Den enda föda, man gaf
honom, var söt mjölk, sammanrörd med en kokt ägg-gula. Han åt med båda händerna
och inkastade i munnen äfven den flytande födan med fingrarne. Alla spjelarne i
buren hade han afskalat och gnagt på.

Ur Pollens 1868 gjorda meddelanden öfver aye-ayens lif i fritt tillstånd lära
vi, att han bebor de stora bambuskogarne i Madagaskars inre, men är så sällsynt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free