Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HAND-DJUR (PRIMATES) -
4:E ORDNINGEN: Flädermöss (Chiroptera) - 2:a Familjen: Glattnäsor (Gymnorhina) - 3:e Familjen: Bladnäsor (Istiophora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)der ljust gråbrun. Öron och flyghud, begge tjocka, äro svartbruna. - Han
förekommer i England, Frankrike, Italien, Tyskland, Sverige (sällsynt och blott i Skåne
och Bleking) och på Krim. I Ryssland och Ungern har man iakttagit honom
äfvensom i Alperna ända upp till de högst belägna fäbodarna. Han är temligen härdig,
skyr hvarken blåst eller regn och uthärdar rätt väl kölden. Han är icke sällskaplig;
till och med under vintersömnen träffas endast undantagsvis 2 eller 3 till sammans.
Honan föder tidigt om våren 2 ungar.
Tredje Familjen: Bladnäsor (Istiophora).
Det mest utmärkande för hithörande djur är näsans hudbihang. Bladnäsorna
eller blodsugarne äro talrikt utbredda i alla verldsdelar inom heta och tempererade
jordbältena. Ingen art finnes i Sverige. Om dagen hålla de sig gömda, men flyga
ofta hela natten. Deras föda består hufvudsakligen af insekter; några arter förtära
äfven frukter. Åtskilliga bland dem, kanske alla, äro åtminstone tillfälligtvis
blodsugare och öfverfalla foglar och däggdjur, till och med menniskan, under sömnen.
Berättelserna härom motsäga likväl mycket hvar andra, och bland alla mig bekanta
historier om vampyrer finnes ingen, som otvetydigt afser en viss bestämd art bland
bladnäsorna.
De äldsta berättelserna om blodsugare finnas hos Gessner, som beskrifver huru
spaniorerne vid Amerikas upptäckande först gjorde bekantskap med dessa flädermöss.
Sedermera hafva många resande omtalat dem. Spanioren Azara, soni kallar dem
»mordedor» (bitare), berättar följande. »Stundom bita de sig in i kammen och
skägg-lapparne på sofvande höns för att suga ur dem blod, och hönsen dö vanligen deraf.
Likaså bita de hästar, åsnor, mulåsnor och kor regelbundet i sidorna, skuldrorna eller
halsen. Det samma göra de med menniskan, hvilket jag kan intyga, emedan jag
sjelf fyra gånger har blifvit biten i tårna under sömnen. Såret, som de bibragte
mig, utan att jag kände det, var rundt eller ovalt och en linie i diameter, men
genomträngde knappt huden. Man igenkände det på de uppsvälda kanterna. Efter
min beräkning hade ungefär 2]/2 uns blod flutit ur såret. Fastän mina sår smärtade
något under några dagar, voro de dock af så ringa betydenhet, att jag hvarken
behöfde använda något medel mot dem eller var förhindrad att gå. Emedan de alltså
ej medföra någon fara och djuren endast suga, då annan föda fattas dem, bryr ingen
sig om att akta sig för dem.»
Re n gg er gör följande tillägg till Azara s iakttagelser: »Jag har väl hundrade
gånger undersökt såren på mulåsnor, hästar och oxar utan att komma till visshet
om sättet, huru de frambringas. Det nästan trattformiga såret har vanligen en
genomskärning af en fjerdedels tum och ett djup af en till två linier. Man märker
intet intryck af tänder, deremot är kanten alltid svullen. Jag kan derför icke tro,
.att fyllostomerna och glossofagerna omedelbart bibringa djuren dessa sår medelst ett
bett, hvarvid för öfrigt hvarje sofvande djur skulle vakna och befria sig från sin
fiende. Fast mer förmodar jag, att de först genom sugning med lapparne göra
huden okänslig, på samma sätt som vid koppning, och sedan med tänderna göra en
liten öppning på det svullnade stället. Genom’denna öppning borra de nu sannolikt
sin uttänjbara, likaledes för sugning afpassade, tunga in i huden, hvarigenom den
trattformiga fördjupningen uppstår».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0103.html
