Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -
5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)
II. KLODJUR (UNGUICULATA).
FEMTE ORDNINGEN:
Rofdjur (Carnivora).
Oaktadt den stora formrikedom, man påträffar inom denna ordning, visa dock
alla rofdjur så väl i byggnad som egenskaper en stor öfverensstämmelse, som gör
dem till en af de mest naturliga grupper inom däggdjurens system.
Rofdjurens lemmar stå i ett harmoniskt förhållande till hvar andra och till hela
kroppen, och fötterna äro alltid försedda med fyra eller fem tår, som hafva mer eller
mindre starka klor. Dessa kunna hos somliga indragas, för att ej nötas vid gåendet,
och blifva, då de utsträckas, förträffliga vapen och gripverktyg; hos andra äro de
trubbiga och tjena endast till skydd för foten, till att gräfva eller till att taga fäste.
Alla sinnesverktyg äro väl utvecklade. Tandbyggnaden är sammansatt af alla tre
tandslagen och visar kraftiga, skarpkantade och spetsiga former. Käkarne och
tuggmusklerna hafva en motsvarande kraftig byggnad. Magen är alltid enkel,
tarmkanalen vanligen kort eller medelmåttigt lång, blindtarmen är alltid kort.
Egendomliga äro de hos en del arter förekommande körtlar, som afsöndra starkt luktande
ämnen eller en fettmassa att ingnida fällen med. Framtänderna äro i hvardera
käken 6, af hvilka de mellersta äro minst; hörntänderna äro långa och spetsiga;
kindtänderna äro dels hoptryckta från sidorna och skarpkantade, dels knöliga; en af
kindtänderna, som kallas »roftanden», utmärker sig vanligen framför de öfriga
genom betydligare storlek och skarpare taggar.
Sinnena äro i allmänhet skarpa, i synnerhet lukt, syn och hörsel. Hos några
slägten är det ena af dessa sinnen öfvervägande, hos andra ett annat. – I
rofdjurens själsegenskaper äro klokhet, list och mod de mest utmärkande dragen. De
flesta äro äfven grymma och blodtörstiga. – Rofdjuren vistas och herska nästan öfver
allt: på marken, i trädkronorna, i vattnet, i bergstrakter lika väl som på slätterna
och i skogarne, äfvensom under alla luftstreck. Man träffar bland dem lika
fulländade natt- som dagdjur. Somliga lefva sällskapligt, andra ensamma. – Alla
rofdjur hemta sin föda af andra djur, blott undantagsvis förtära några äfven
växtämnen, såsom björnarne, hvilka äro »allätare» och låta växtföda smaka sig lika väl som
kött. – Endast få rofdjur föra ett verkligt äktenskapligt lif, och intet enda för hela
lifstiden. Hos de flesta uppäter fadern sina egna ungar, om de ej försvaras af
modern. Ungarne födas oftast blinda och äro under sin spädaste tid mycket hjelplösa.
– Menniskan lefver i öppen fejd med nästan alla rofdjur, högst få har hon lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:42:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/daggdjur/0106.html
