- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
94

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till dörren, och man tänke sig min förvåning, då jag såg ingången spärrad på detta
sätt. Ehuru djuret ej hade sett mig, tycktes dock, obeväpnad som jag var, all
räddning vara omöjlig. Dock begaf jag mig nästan omedvetet till fönstret i det rum,
i hvilket mitt laddade gevär stod. Lyckligtvis hade jag af en händelse stält det i
närmaste vrån och kunde nå det med handen; och till ännu större lycka var dörren
mellan rummet och förstugan öppen, så att jag var i tillfälle att öfverse hela den
hotande scenen. Nu gjorde lejonet en rörelse, då besinnade jag mig ej längre,
tillhviskade min maka ett förtröstans ord och sköt i Guds namn tätt förbi min gosses
hufvud; skottet träffade lejonet i pannan, och det rörde sig icke mera’.»

Lejonets styrka, djerfhet och mod äro kända sedan långt till baka. I
jemförelse med de öfriga kattdjuren är det stolt och ädelt. Scheitlin yttrar, på tal om lejonets själsförmögenheter, bland annat följande: »Lejonet blir fullkomligt lika
tamt som en pudel. Det har lika godt minne som en sådan. Det igenkänner efter
flera år sin forne väktare, om ej på ansigtet och blicken, så på ljudet af hans röst.
I synnerhet ihågkommer det välgerningar. Man säger, att man ej kan lita på
lejonet och att det oförmodadt låter sin kattnatur frambryta. Onekligen har också
lejonet nycker. Lägre djur hafva inga sådana, men väl de högre, och till och med
menniskorna äro ju ej fria derifrån. Fåfängt är lejonet icke, och det låter ej
dressera sig till konster. Dertill är det för stolt och för allvarsamt. Det rättar sig ej
efter andras vilja. Man beskyller det äfven för feghet. Feghet och lejon passa ej
till sammans. Det bär ej fruktan för något, och om det gifver vika för menniskan,
så är det ej af feghet».

Lejonet lefver på sätt och vis i äktenskap med sin hona. Lejoninnan går
drägtig 15 till 16 veckor (100-108 dagar), hvarefter hon föder en till sex, men
vanligen blott två eller tre ungar. Dessa komma till verlden med öppna ögon och hafva
såsom nyfödda ungefär storleken af en halfväxt katt. Lejonet säges hjelpa
lejoninnan med anskaffande af föda och beskydda henne och ungarne. Lejoninnan
visar sina ungar den största ömhet, och man kan väl knappt tänka sig en vackrare
syn än en lejonmoder med sina barn. De små, täcka djuren leka med hvar andra
som muntra kattungar, och modern åser deras barnsliga lekar med stor förnöjelse.
Man har ofta haft tillfälle att iakttaga detta under fångenskapen, emedan det ej är
ovanligt att en lejoninna får ungar derunder. I väl skötta zoologiska trädgårdar
uppdrager man numera lejon lika lätt som hundar. De unga lejonen äro under
den första tiden temligen hjelplösa. Först vid två månaders ålder börja de gå och
ännu senare att leka; i början jama de som kattor; mot slutet af första året hafva
de uppnått en större hunds storlek; fram emot tredje året börjar manen synas hos
hannarne, men först i sjette eller sjunde året äro de fullväxta. Man känner fall,
att lejon lefvat i fångenskapen ända till 70 år, fastän de derunder, äfven med den
bästa vård, temligen snart åldras och förlora mycket af sin skönhet.

Ingen kan förvåna sig öfver, att infödingarne i Afrika i hög grad frukta
lejonen och försöka utrota dem med alla möjliga medel; den skada de anställa är
känbarare ju närmare de uppehålla sig intill de europeiska nybyggena. Efter Jules
Gérards
beräkning förorsakade under år 1855 ungefär trettio lejon, som uppehöllo
sig i provinsen Konstantine, ensamt bland husdjuren en skada af omkring 120,000
kr.; ett enda lejon förbrukar sålunda för 4,000 kr. boskapsdjur om året för sin föda.
Från 1856 till 1857 skola enligt samme sagesman ensamt i Bona hafva uppehållit
sig sextio lejon och förtärt 10,000 större och mindre boskapskreatur. I det inre
Afrika är skadan jemförelsevis mycket mindre, emedan boskapsskötseln, som bildar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free