- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
95

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

invånarnes enda förvärfskälla, bedrifves i en helt annan utsträckning än i de länder,
der åkerbruket utgör hufvudnäringen. Den lika fattige som vidskeplige inbyggaren
i mellersta Afrika söker skydda sig mot lejonets härjningar genom att för dryg
betalning köpa en »hedjab», d. v. s. en skrift med språk ur koranen, och binda den
på framsidan af sin seriba. Mera ändamålsenligt förfara de hedniska negrerne och
kaffrerne, som begagna sig af sina förgiftade pilar och i nödfall af sina lansar för
att döda lejonen.

Under mitt vistande i Sydnubien egde en högst märkvärdig lejonjagt rum vid
Berber eller Mucheiref. Ett lejon hade gjort hela stadens omnejd osäker och under
flera veckor röfvat kreatur ur de närbelägna byarne och seriborna. Slutligen tyckte
nubierne att det gick för långt och beslöto anställa ett stort jagttåg. Fyra modiga
»morharbier» eller marockaner, beväpnade med eldgevär, förenade sig med tolf
nubier, som voro beväpnade med lansar, och drogo en morgon å stad till urskogen, der
lejonet regelbundet brukade gömma sig, när det hade gjort ett byte. Man
framryckte till lejonets läger, uppdref djuret, och när det, förvånadt öfver det tidiga
besöket, lugnt stälde sig mot folket, aflossade de fyra morharbierne samtidigt sina bössor.
Ett hagel af lansar följde derpå. Lejonet sårades på flera ställen, men icke dödligt,
och rusade genast på sina angripare. Först gaf det en ett slag med tassen, som
sårade honom svårt och slog honom till marken. Derefter blef det stående en stund;
en annan närmade sig med sin lans och erhöll, innan han kunde använda denna,
ett liknande slag af tassen. De öfriga tänkte redan på flykt, då en ung man,
hvilken utom sin lans bar en lång och stark käpp, dristigt närmade sig lejonet. Detta
studsade, men bekom, innan det visste ordet af, ett så starkt slag mellan ögonen,
att det miste syn och hörsel och störtade till marken. Den djerfve gossen fortfor
att slå lejonet, tills det uppgaf andan.

I Atlas jagas lejonet på flera olika sätt. Om det närmar sig en beduinstams
läger, utbreder sig en allmän förskräckelse bland tälten, och de eljest så modiga
männen uppgifva höga klagorop, tills de slutligen besluta sig för att döda eller
åtminstone fördrifva den besvärlige grannen. Samtliga vapenföra män omringa det
snår, i hvilket deras fiende gömt sig, och bilda tre led bakom hvar andra, af hvilka
det första är bestämdt att uppdrifva djuret. Såsom vanligt hos araberne, försöker
man först att göra detta genom skymfande och skällsord: »O, du hund och son af
en hund! Du hundars afföda och hundars fader! Du hjordarnes dödare och eländige!
Du djefvulens son! Du tjuf! Du usling! Upp, om du är så tapper, som du ger dig
ut för att vara! Upp! Visa dig äfven om dagen, du som har natten till väninna!
Rusta dig! Det gäller att möta män, modets söner, krigets vänner!» Hjelpa dessa
skymford icke, aflossas några skott mot snåret, tills en kula, som snuddat för nära
förbi lejonet, gör slut på dess tålamod och förmår det att stiga upp. Rytande och
med flammande blick rusar det fram ur busksnåret. Det mottages af ett vildt skri.
Med afmätta steg, förvånadt och vredgadt blickande omkring sig, ser det på
folkskaran, som å sin sida bereder sig att värdigt mottaga lejonet. Första ledet gifver
eld. Lejonet springer fram och stupar vanligtvis för kulorna från andra ledet, som
genast aflöser det första.

Dessutom fånga araberne i Atlas lejonet i fallgropar, som äro 10 meter djupa
och 5 m. breda. Så snart det kungliga djuret ligger i gropen, rusar folket dit, och
ett förfärligt oväsen uppstår. Alla skrika, skymfa och nedkasta stenar. Qvinnorna
och barnen äro de som bära sig mest ursinnigt åt. Slutligen skjuta männen djuret.
Det mottager kulorna lugnt, utan att klaga och utan att ens blinka. Först när det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free