- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
99

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

5:E ORDNINGEN: Rofdjur (Carnivora) - 1:a Familjen: Kattdjur (Felidæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från de äldre genom en färgteckning, som i viss mån påminner om tigerns. –
Kuguaren har mycket vidsträckt utbredning. Han finnes ej blott i hela Sydamerika, från
Patagonien till Nya Granada, utan äfven i Mexiko och Förenta staterna ända till
Kanadas gränser. I somliga trakter är han ännu allmän, på andra ställen nästan alldeles
utrotad. Sin vistelseort väljer han efter landets beskaffenhet. I skogrika trakter
föredrager han skogen framför fria fältet, men mest älskar han skogsbrynet och de
med mycket högt gräs be växta slätterna, fastän han blott tyckes besöka dessa för
jagtens skull; åtminstone flyr han genast till skogen, om han här blir förföljd af
menniskor. Men han uppehåller sig äfven beständigt på pampas omkring Buenos
Ayres, der ingen skog finnes, och gömmer sig der med mycken skicklighet bland
gräset. »I skogen bestiger han träden», som Azara säger, »med ett enda språng,
till och med sådana, som hafva lodräta stammar, och hoppar äfven ned i ett skutt.»
Liksom många andra kattdjur har han hvarken läger eller bestämd vistelseort. Om
dagen sofver han i träd, i snår eller i högt gräs. Alla hans rörelser äro lätta
och kraftfulla; han säges göra språng af 6 meters längd och derutöfver. Hans öga
är stort och lugnt, och i blicken ligger intet uttryck af vildhet. Om natten och i
skymningen ser han bättre än om dagen, ehuru solljuset icke tyckes blända honom.
Hans lukt är svag, hörseln deremot ytterst fin. Blott i största fara visar han sig
modig, eljest flyr han alltid icke blott för menniskan, utan äfven för hundar. Vid
brist på föda skall han dock enligt Hensel äfven någon gång angripa en menniska;
i alla fall måste då hungern hafva drifvit honom till förtviflan. Mot värnlösa djur
visar han sig grymmare än alla andra nya verldens kattarter. Alla mindre och
svagare däggdjur tjena honom till föda: näsbjörnar, guldharar, pakor, rådjur, får samt
unga kalfvar och föl, som blifvit skilda från sina mödrar. Ej ens de viga aporna,
och den lättfotade amerikanska strutsen äro säkra för hans angrepp. Högst sällan
kan man få tillfälle att iakttaga honom, när han jagar. Vanligen går han ut på rof
endast om nätterna, och då smyger han sig på sitt byte liksom en katt och griper
det med ett språng. Förfelar han det samma, så förföljer han det mot andra
kattors vana med långa språng, men icke länge. När han gripit ett byte, sliter han
först upp halsen på det och suger ut blodet, innan han börjar äta köttet. Små djur
uppäter han helt och hållet; af större förtär han en del, vanligen den främre, och
betäcker, enligt Azaras iakttagelser, det öfriga med gräs eller sand. Hans
blodtörst gör honom till en ytterst skadlig fiende för hjordarne. En kuguar dödade i
ett fårhus aderton får på en natt och åt ej en enda bit af deras kött, utan slet blott
upp halsen på dem och drack deras blod. När kuguaren rigtigt mättat sig med
blod, aflägsnar han sig mot sin vana ej långt från skådeplatsen för blodbadet och
hängifver sig strax åt sömnen. Enligt berättelser af landtfolket i Paraguay,
intygade af Azara, lär en kuguar ofta på en enda natt kunna döda ända till femtio
får. Han släpar aldrig ett byte långt ifrån det ställe, der han dödat det samma.
Större djur än får angriper han sällan; hästar, mulåsnor och hornboskap äro säkra
för honom, och likaså hundar. – Han stannar ogerna länge på ett och samma ställe,
utan ströfvar merendels omkring utan rast och ro. – En god del feghet tyckes
vidlåda honom. Mot menniskor och hundar försvarar modern icke sina ungar. – I
skogen är kuguaren svår att jaga, emedan han, uppdrifven af hundarne, klättrar upp i
träden och med största snabbhet fortsätter sin väg bland grenarne.

Följande synes mig vara ganska betecknande för detta djurs karakter. En
engelsk resande, som jagade vildänder på pampas, kröp utefter marken med sin lätta
fogelbössa. För att ej synas, hade han hufvudet och kroppen insvepta i det vanliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free